Publicerad 1939   Lämna synpunkter
LENITIV, n. Anm. Tidigast o. rent fackspråkligt användes den lat. formen lenitivum, pl. -va. Berchelt PestOrs. F 8 b (1589). 2NF 16: 159 (1911).
Etymologi
[av mlat. lenitivum, eg. n. sg. av lenitivus, lindrande, till lat. lenire, lindra, mildra]
(†) farm. lindrande l. lindrigt lösande l. avförande medel. Palmchron SundhSp. 313 (1642). Gustaf III 5: 38 (1810; bildl.) Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).

 

Spalt L 535 band 15, 1939

Webbansvarig