Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LIBELL libäl4, sbst.1, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-el 16701716. -ell 1635 osv.)
Etymologi
[jfr t. libell, eng. libel, fr. libelle; av lat. libellus, småskrift, inlaga, besvärsskrift, diminutivum till liber, bok (se LIBRETT)]
1) (†) mindre skrift, skriftlig inlaga (särsk. innehållande en anklagelse l. dyl.); anklagelseskrift. Then Libell, hwar medh Biskop Johannes fördömde the falska Lärare vthi sin tijdh, och the sanskyllige Möten gillade. Schroderus Os. 2: 35 (1635). Schönberg Bref 3: 143 (c. 1780). — jfr ANKLAGELSE-, KLAGO-LIBELL.
2) jur. vid skriftlig processföring: kärandens första skriftliga inlaga i målet; motsatt: exception; i fråga om sv. förh. särsk. (o. numera bl.) om kärandens inlaga i vademål hos hovrätt (numera bl. i fråga om Svea hovrätt), vadeinlaga. Ingiva, förr äv. inlägga en libell. Barckhusen Cotossichin 124 (1669). Min broders inlagde libell i CiämbnersRätten. 3Saml. 7: 64 (1670). (Inställelsedagen) emottager den stämbde Actoris Libell. FörordnRätteg. 29/11 1689, s. A 3 a. Minnesskr- 1734Lag 2: 925 (1934; om ä. förh.).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) smädeskrift, nidskrift, paskill, pamflett. Kellgren (SVS) 6: 30 (1774). Den infama libellen mot Wallins Predikan. Tegnér (WB) 4: 481 (1824). Schück (o. Warburg) Huvuddr. 2: 11 (1917).
Ssg: LIBELL-FÖRFATTARE. särsk. till 3.
Avledn.: LIBELLERA, v., -ing. [jfr t. libellieren, mlat. libellare] (†) till 2.
a) jur. i eg. anv.: ingiva libell hos domstol; vid process växla inlagor med motparten; äv. i uttr. libellera mot ngn. FörordnRätteg. 29/11 1689, s. A 3 b. Häradzhöfdingen Edman (är) min wederdehloman, som wij i Kongl. Hofrätten nu emoot hwar andra libellera. VDAkt. 1706, nr 42. Saken appellerades (1645), och den 19/6 libellerade Jonas Jönsson inför rådhusrätten. 2Saml. 39: 59 (1919).
b) i överförd anv. (möjl. äv. med anslutning till LIBELL, sbst.1 1 o. 3): skriva inlaga l. inlagor (mot ngn l. ngt), skriftligen polemisera (mot l. med ngn). Lindestolpe Fross. 47 (1717). Om mysteria Trinitatis bör ej libelleras i tidningar och profana skrifter. 2Saml. 4: 172 (1821). 2SAH 42: 303 (1867).
LIBELLIST, m.||ig. [jfr t. o. eng. libellist, fr. libelliste] (†) till 3: libellförfattare, pamflettist, skandalskrivare. SedolärMercur. 2: nr 5, s. 5 (1730). Wirsén Krit. 328 (1888, 1901).

 

Spalt L 619 band 16, 1940

Webbansvarig