| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LIDERLIG li3derlig2, adj., äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) LIDLIG li3dlig2, adj.1, förr äv. LIDELIG, adj.1 -are. adv. -A (†, Serenius Ii 1 a (1734), Schultze Ordb. 2872 (c. 1755)), -E (†, G1R 29: 281 (1559)), -EN (†, OxBr. 10: 337 (1632), Möller (1790, 1807)), -T (Weise 179 (1697) osv.).
1) (†) dålig, usel; sjaskig. (Han hade) en liderlig utsliten perruque. HSH 37: 452 (1731). (Artillerimagasinet i Moskva) var anlagdt mitt ibland en hoper liderliga kojor. Nordberg C12 2: 305 (1740). Palmstedt Res. 72 (1779).
2) [stundom sammanfallande med LIDLIG, adj.2 4 a] (†) som har föga l. ringa värde, värdelös; ringa; äv. i fråga om pris o. d.: låg. (Jag) haffuer .. förnummit, att den hallanska adelen skall nu för liderliga pänningar sälia bort alla deras gods. Ekeblad Bref 1: 238 (1653; rättat efter hskr.). Af hwarjehanda ringa och liderlig orsak. Cavallin Herdam. 1: 98 (cit. fr. 1692). Får jag bedja at .. (böckerna) må settjas på Auction, och någon tilser, at the ej gå altför liderligt bort. BenzelBr. 219 (1736). För ett så liderligit pris har han ovetandes sålt sin Frihet. Mörk Ad. 1: 95 (1743). Porthan BrCalonius 276 (1796).
3) avskyvärd, vämjelig; skamlig; numera bl. ngn gg, med viss anslutning till 5, i sådana uttr. som liderlig popularitet l. fåfänga samt ngn gg (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i försvagad bet.: otäck; okynnig. Thetta lijderlige packet (dvs. tatarerna). Brask Pufendorf Hist. 370 (1680). Detta liderliga förslag (att mörda konungen). Lagerbring 1Hist. 4: 506 (1783). Den liderliga popularitet jag för närvarande tillfälligtvis åtnjuter i den nyckfulla publiken. Tegnér (WB) 4: 312 (1823). Där bodde en torpare med fyra de lidligaste kläppar till pojkar. Hülphers Ångermanl. 201 (1900). — särsk. ss. adv.: skamligt; jämmerligen; numera bl. (föga br.) i den försvagade bet.: ”rysligt”, otäckt. Min förre credit ähr migh så liderligen afskurin. OxBr. 10: 337 (1632). Twänne nationele swänska präster .. afföllo .. skändeligen ock liderligen .. ifrån wår rätta evangeliske religion till ryska willfarelsen. KKD 2: 90 (1719). Den liderligt smutsiga Città vecchia (i Triest), den äldre stadsdelen. Jensen Slav. 2: 78 (1897).
4) (†) om person: som för ett oordentligt l. utsvävande levnadssätt l. hänger sig åt omåttlighet i mat l. dryck, i njutningar o. d., sedeslös, lättsinnig; omåttlig; äv. om levnadssätt o. d.; jfr 5. G1R 29: 281 (1559). Een lideligh selle, som dricker och slöser up, hwadh han förtiener. VDAkt. 1707, nr 586. I fordna tider söps bränvin måtteligit; men nu supes det liderligit. Posten 1769, s. 853. 3SAH XLVII. 2: 171 (1838). — särsk.: vårdslös l. lättsinnig i fråga om sitt uppträdande l. handlingssätt, sitt arbete o. d.; lättfärdig; äv.: obetänksam. LMil. 1: 327 (1683). Ack, huru mången otalig gång har jag ångrat min dumhet i Lund, derest var så godt tillfälle att lära stenar, .. men så lideligen det försummade. Linné SvArb. 2: 22 (1730). Hvar och en icke lidderlig Hushållare. VexiöBl. 1816, nr 26, s. 2. Stundom .. blandade sig .. en och annan prest bland ridande bönder och skojare (på en marknad); red, drack och svor som dessa, och bytte med dem hästar. Så liderliga medlemmar af ståndet funnos den tiden. KLilljebjörn Hågk. 23 (1838).
5) med särskild l. uteslutande syftning på sexuella förh.: som visar otyglad könsdrift o. för ett otuktigt levnadssätt, lysten, vällustig, grovt osedlig, otuktig, utsvävande; äv. om sak l. förhållande: som vittnar om l. har avseende på sexuell lystenhet; i ä. tid ofta svårt att skilja från 4. En Lustig Comœdie-Act Emellan en ung Hustru och desz Man (hwilken war något ålderstigen) samt twänne liderlige Courtisaner. (1700; boktitel). Man är utlefvad vid tjugu år och liderlig vid sexti. Schröderheim Opt. 73 (1794). Och kvinnfolken föra ett liderligt lif / med utskum af alla de slag. Fröding Guit. 53 (1891). Den gamla liderliga bocken (dvs. gubben)! Hellström Storm 207 (1935). — särsk. (†) i uttr. liderligt hus, om bordell. Serenius (1741). Säfström Banquer. E 1 a (1753). Serenius N 4 a (1757).
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 3: okynne. Killingen (stannade) .. och bräkte bara på lidlighet. Hülphers Ångermanl. 203 (1900).
2) (†) till 4: sedeslöshet, lättsinne; omåttlighet; slöseri; äv. konkretare: yttring av omåttlighet, debauche; oordentlighet, förargelseväckande uppträdande. Annerstedt UUH II. 2: 243 (cit. fr. 1712). PH 6: 4610 (1757). (Polisen i Åbo tillkommer) beifrande af alla slags liderligheter, slagsmål, buller och fylleri på gator, Torg och publique ställen. SPF 1816, s. 368. TjReglArm. 1858, 2: 116.
3) till 5: sexuell lystenhet, grov osedlighet l. otukt; otuktigt levnadssätt; äv. konkretare: otuktig handling. (Har) någon gesäll av besynnerlig liderlighet .. ådragit sig .. sjukdom. Ambrosiani SvSkråämb. 30 (i handl. fr. 1754). De Liderligheter, som öfvas i allmänna Hus. Lanærus Försök 118 (1788). Pariserlivet med dess fina liderlighet. Fröding Kås. 47 (1887). —
LIDERLING, m.||ig. [jfr sv. dial. lidling] (numera föga br.) till 5: liderlig person. Thackeray Pend. 2: 381 (1851). Wester Chledowski Barockt. 314 (1916).
Spalt L 643 band 16, 1940