| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LIE li3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (numera nästan bl. i poetisk o. högre stil samt i Finl.) LIA, r. l. m. l. f.; best. -an; pl. -ar l. (numera bl. i Finl.) -or (BtFinlH 3: 328 (1556), Bergroth FinlSv. 60 (1916)) ((†) -er RR 1547, fol. 38, KKD 8: 81 (c. 1710)).
huvudsakligen för slående av gräs o. mejning av säd avsett redskap som utgöres av ett flackt bågformigt, på ena sidan med ägg försett stålsatt järnblad som i ena ändan är vinkelrätt böjt o. fastgjort vid ett med handtag försett träskaft; ofta i inskränktare anv., om det skärande bladet; förr äv. om skära. G1R 1: 153 (1523). När tu gåår j tins nästas sädh, så må tu affplocka ax, men medh liyan skalt tu icke gå ther til. 5Mos. 23: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: med skära). Tå skola the göra sijn swerd til ploghbillar, och sijn spiwt til liyar. Jes. 2: 4 (Bib. 1541). Ju tiockare Gräs, ju bättre bijter Lijan. Rudbeck Atl. 3: 334 (1698). Hellström Malmros 118 (1931). — jfr BUSKA-, DIKES-, LJUNG-, PORS-, SKÖRDE-, SLÅTTER-, SÄDES-, TORV-, VASS-LIE m. fl. — särsk.
a) (†) i vissa uttr.
α) i vissa uttr. med bet.: låta lien komma till användning o. d. När nw fruchten moghen är, strax kastar han liyän vppå, thy skörde tijdhen är på färde. Mark. 4: 29 (NT 1526; Bib. 1917: låter han strax lien gå). Höömånat mon tigh thet lära. / At tu skalt liyan på engen bära. Ps. 1549, Kal. s. 8 a. MeddNordM 1899—1900, s. 45 (1754).
β) [trol. med anslutning till 5Mos. 23: 25; se ovan] bildl., i uttr. föra l. kasta lien i en annans säd l. i andras åkrar o. d., arbeta på en annans område, äv.: draga vinsten av en annans arbete. Them (dvs. polackerna) hadhe och icke heller bordt, at föra lijen vthi ens annars sädh. Chesnecopherus Skäl Pp 3 b (i handl. fr. 1596). Jag gifver mig .. ingalunda ut, at (med denna bok) kasta ljan uti andras åkrar. Broman Glys. 3: 4 (c. 1730). Kalm VgBah. Föret. 3 (1746).
γ) i uttr. lägga (ngt) under lien, slå, meja. (Bonden) schall icke mere slå eller leggia vnder lien, i huar gonge, än såsom han kan reffzsa på en dag eller twå allermest. G1R 13: 299 (1541).
b) om lie l. lieformigt redskap använd(t) ss. vapen. LMil. 4: 1472 (1714). Lucanierne bruka Stridsvagnar med hvassa lijor. Ehrenadler Tel. 391 (1723). Alm BlVap. 168 (1932). jfr: (I brist på vapen skall man) tage lijer och binde them långz opå schafftedt till att göre fienderne skade. G1R 26: 76 (1556). — jfr STORM-LIE.
c) i jämförelse, i fråga om dödens skördar, i sht på slagfältet. Fienden .. gaf en salva i ryggen på dem, hwar af manskappet föll som grääs för en lijda. KKD 1: 167 (c. 1710). Runeberg 2: 26 (1835). CVAStrandberg 1: 168 (1860).
d) i mer l. mindre bildl. anv., i sht om lie ss. redskap för förgängelsen o. d.; särsk. [urspr. med anslutning till Upp. 14: 14 ff., senare till föreställningen om döden ss. en benrangelsman med lie i handen] (i vittert spr.) i uttr. dödens lie o. d., äv. tidens lie o. d. Mannen med lien, om döden. Schück Wivallius 1: 209 (i handl. fr. 1637). Gyllenborg Skald. 77 (1798: tidens lia). Men de se ej långt förut / Benraglet med glas och lia, / Båda dem ett rysligt slut. Leopold 2: 174 (1815). Hvad mer, om stjerneskördar mejas / som gyllne säd af tidens lie ner? Rydberg Dikt. 1: 7 (1877, 1882). (De voro) obekymrade om att revolutionens lie mejade deras grannar som gräs. Janson Segr. 63 (1913).
e) [jfr nylat. falx cerebri resp. cerebelli] (†) anat. bildl., om ”hjärnskära”. VetAH 1753, s. 31. Auerbach (1911). — jfr HJÄRN-LIE.
B (i starkt bygdemålsfärgat spr.): LIA-BRYNE, -KNAGG, -ORV, se C. —
-RÄT l. -RÄTTA, r. l. f. redskap för att räta lien. Landsm. XI. 9: 7 (1896). RedNordM 1927, s. 22. —
-SKAFT, -SMED, se C.
-BLAD. (li- 1805. lie- 1777 osv.) Stället der lie-bladet fästes vid skaftet. Gadd Landtsk. 3: 500 (1777). —
-BRÄNNA, r. l. f. [sv. dial. li(e)bränna] (starkt bygdemålsfärgat) slåtter som göres så nära marken att återväxten tar skada; äv. om ”liebränd” gräsmark. Gadd Landtsk. 2: 426 (1775). —
-BRÄNNA, v., -ing. (li- 1752—1798. lie- 1756 osv.) [sv. dial. li(e)bränna] (bygdemålsfärgat) slå (vallen) så nära marken att återväxten tar skada. Brauner Åker 139 (1752). —
-FORMAD, p. adj. som har formen av ett lieblad. —
-FORMIG. lieformad. —
-HOLK. [sv. dial. liholk] (bygdemålsfärgat) bindsle l. hylsa som fasthåller liebladet vid skaftet. RedNordM 1923, s. 10. —
-HUGG.
-JÄRN.
-MAN, m.
3) (i sht i vitter stil) till d, ss. personifiering av döden; i sht i sg. best. Weise 284 (1697). Om någon rik pamp blir dödssjuk och önskar muta liemannen med en god gerning. Rosberg GammFolk 100 (1921). —
-ORV, äv. -ARV l. -ÄRV. (li- 1619—1918. lia- 1712—1739. lie- 1585 osv.) (i sht bygdemålsfärgat) lieskaft. GripshR 1585, s. 180. Oliv Röst. 14 (1929). —
-RYGG.
-SLAG. (li- 1805—1808. lie- 1671 osv.)
2) om hö l. säd som avskäres gm ett slag med lien; äv. om sträng av hö osv. som har avskurits, då slåtterkarlen osv. gått slående tvärs över fältet; äv. om det stycke mark som därvid blir avslaget; lieskår. Schultze Ordb. 4486 (c. 1755). Klöfver och thimotei torkar bättre när det ligger i lieslag, än när det bredes. SvLitTidn. 1814, sp. 102. —
-SMÖRJA, r. l. f. (i sht förr) ”smörja” (t. ex. av slipstensmjöl) varmed brynstickan bestrykes. Rothof 113 (1762). —
-STEN. (li- 1746—1770. lie- 1749) (†) slipsten l. brynsten för liar. BoupptRasbo 1746. Därs. 1770. —
-STICKA, r. l. f. (li- c. 1730—1925. lie- c. 1755 osv.) brynsticka l. stryksticka för liar. Broman Glys. 3: 274 (c. 1730). —
-STRÄNG, r. l. m. (bygdemålsfärgat) om (hö)sträng; jfr -SLAG 2. Möller (1790). LBÄ 44—50: 273 (1801). —
(b) -VAGN. (li- 1845. lie- 1755 osv.) (i fråga om antika förh.) stridsvagn försedd med lieblad. Dalin Montesquieu 61 (1755). —
-VARG. [jfr GRÄS-VARG o. t. wiesenwolf] folklig benämning på vissa växter som äro svåra att slå o. som göra lien slö.
a) art av släktet Pedicularis Lin., i sht P. palustris Lin., kärrspira. Franckenius Spec. D 4 a (1638). NormFört. 48 (1894).
d) Rhinanthus major Ehrh., höskallra. Nordström Luleåkult. 185 (1925). Anm. Namnformerna lieväy (Dybeck Runa 1845, s. 70 (1645)) o. liewey (Bromelius Chl. 22 (1694)) i bet. a bero möjl. på förvanskning av ett dialektalt uttal av -VARG. —
D (†): LIO-BRYNE, se C.
Spalt L 646 band 16, 1940