| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LIKFORMIG li3k~for2mig, förr äv. LIKFÖRMIG, adj. -are. adv. -T.
1) som har samma l. lika form som ngt annat, likadan; i pl. särsk.: som hava sinsemellan samma l. lika form; äv. bildl.; stundom svårt att skilja från 2; ofta i uttr. likformig med, förr äv. vid ngn l. ngt, förr äv. likformig ngn l. ngt. Phrygius MOlai C 7 b (1608). SvRStBesl. 1622, s. A 3 b (: wedh). (Han) håller .. Werldennes skapat (dvs. skapnad) wara lijkförmig ett Ägg. RelCur. 26 (1682). Likformiga trianglar. Bergroth Geom. 96 (1876). Fyra .. kapell .. likformiga med hufvudkoret. Hahr ArkitH 199 (1902). — särsk. (†) övergående i bet.: jämgod med (ngn l. ngt); likställd med. OPetri Sacr. 8 a (1528). En Tragœdia är til sitt Mayesteet then Heroiske Dickten lijkformigh. Arvidi 12 (1651).
2) som överensstämmer med en norm l. ett krav o. d.; som är i enlighet med ngt; numera bl. i uttr. likformig med, förr äv. efter ngt, förr äv. likformig ngt. RA I. 3: 89 (1593). Gvdz barns modh och sinne .. skole .. bliffua .. lijkformighe och eenlighe medh thet som Skaparen .. haffuer een gång beslutet. Phrygius HimLif. 133 (1615). (Snickargesällernas) Ordning och bruk .. (är) likformigt efter utlandets rätt. Ambrosiani SvSkråämb. 118 (i handl. fr. 1662). Det ähr kyrkioordningen lijkformigt. VDAkt. 1665, nr 315. Hof PhilosGr. 72 (1782). — särsk.
a) (†) regelrätt, regelbunden. Hof PhilosGr. 51 (1782). (Uttrycket) in urbe Antiochia, som är likformigt, naturligt och med modersmålet enligt. Därs. 93.
b) (†) ss. adv. i prepositionell anv.: i överensstämmelse l. enlighet med; jfr LIKMÄTIG 7. Schmedeman Just. 1131 (1687). Likformigt Protocollet .. påkallades Sahl. Hielms Creditorer. VRP 17/11 1736. OfferdalKArk. N II 1, s. 229 (1779).
3) som alltigenom (i sina enskilda delar l. överallt) har samma form l. prägel l. proportion o. d.; alltigenom likadan; enhetlig, uniform; homogen; om handling l. värksamhet o. d.: som sker på samma sätt i alla delar l. överallt l. vid alla tider o. d. Införa likformiga bestämmelser för alla. Genomföra en likformig behandling. Schroderus Os. 1: 149 (1635). En likformig orthographie uti (Vetenskaps-)Academiens handlingar. Höpken 1: 418 (1772). Likformigt tilltagande kallas rörelsen, när hastigheten på lika stora tider har blifvit lika mycket ökad. JernkA 1829, Bih. s. 4. År 1855 .. (infördes) likformigt, av väglängden oberoende (post-)porto. SvPostv. 16 (1924).
1) till 1: likhet; kongruens. Tvenne trianglars likformighet. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Läran om likformighet. SFS 1906, nr 10, s. 32.
2) till 2: överensstämmelse. Chesnecopherus Skäl D 3 a (i handl. fr. 1586). (J. III höll) för de öfrige (prästerna) et långt tal om denna mässebok och dess likformighet med den första Apostoliska kyrkan. Dalin Hist. III. 2: 58 (1762). särsk. (numera föga br.) i uttr. i likformighet med, i överensstämmelse l. enlighet med. At tala i likformighet med det rådande bruket. Bergklint MSam. 1: 158 (1781). Meurman (1846).
3) till 3: enhetlighet, uniformitet; konsekvens. KF 1644, s. 3 b. Vårt Stafnings-sätt tyckes .. stadga sig till en fast allmän likformighet. Rudenschöld PVetA 1772, s. 15.
Ssg: likformighets-lära, r. l. f. mat. till -formighet 1: lära(n) om likformiga figurer (ytor, kroppar). PedT 1905, s. 194.
Spalt L 722 band 16, 1940