| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LIKGILTIG li3k~jil2tig, adj. -are; adv. -T.
1) (†) som gäller l. betyder lika mycket som ngt annat varmed det jämföres; likvärdig, lika god. Kling Spect. Tt 1 b (1735). Erfarenheten lär oss, at icke alla våra känslor, och de derpå grundade behof, äro likgiltiga. Boëthius Sedol. 30 (1782). Ekelund MedeltH 145 (1828). — särsk. om ord: likbetydande, liktydig, synonym. Manderström Rimlex. Föret. 4 b (1779).
2) i uttr. det är l. kan vara (mig osv.) likgiltigt o. d., det betyder lika litet (för mig osv.), det gör (mig) detsamma, det kommer på ett ut, det kvittar (mig) lika, det är egalt; särsk. i fråga om val l. jämförelse mellan två l. flera möjligheter; äv. i satsförkortning. Det är (mig osv.) fullständigt, komplett likgiltigt, hur det går. Gustaf III 3: 273 (1790). Det (är) alldeles likgiltigt om ådern öppnas på högra eller venstra armen (vid åderlåtning). Berlin Lsb. 12 (1852). Likgiltigt hvad ämnet är .. sträfva målarne att (osv.). NordT 1897, s. 157.
3) om sak l. person: som är utan värde l. betydelse l. intresse (för ngn), som icke intresserar (ngn); obetydlig, betydelselös; oväsentlig. Thorild Bref 1: 93 (1783). Stundom lägger (den läsande) eftertryck på de likgiltigaste ord. Moberg Gr. 23 (1815). Mycket angenämt säger jag, om en tämligen likgiltig person blir presenterad för mig. Beckman SvSpr. 231 (1904). Hela spörsmålet är skäligen likgiltigt. Segerstedt Händ. 123 (1926). — särsk. i uttr. (sedligt) likgiltiga saker l. ting o. d., adiafora. Möller Kyrkoh. 287 (1774). Ahnfelt Et. 1: 103 (1890).
4) med konstruktionsväxling; om person (l. djur): för vilken ngt saknar större betydelse, som icke intresserar sig för ngt, som saknar intresse för ngt, ointresserad, liknöjd, slö, apatisk; om blick l. min l. handling l. uppträdande o. d.: som vittnar om denna egenskap. Likgiltig för, ngn gg äv. om ngt. Ekblad 114 (1764). Likgiltig om menniskors bifall. Leopold 3: 440 (1795, 1816). Atterbom (1818) i 2Saml. 27: 38. En .. sorgset likgiltig min. Siwertz Varuh. 20 (1926).
1) (†) till 1: likvärdighet; ekvipollens. Tuderus Kiesewetter Log. 57 (1806). Wikner Lifsfr. 2: 96 (1872).
2) till 3; äv. mer l. mindre konkret: ngt likgiltigt l. obetydligt, obetydlighet, bagatell. Adlerbeth FörslSAOB (1798). De heliga bruken behandlas såsom likgiltigheter. Wingård 2: 54 (1820).
3) till 4. Likgiltighet för ngt. Lind (1738, 1749; under gleichgültigkeit). En likgiltighet, som gränsade till förakt. Bergman JoH 28 (1926).
Spalt L 723 band 16, 1940