Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LINDARE lin3dare2, sbst.2, m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(förr äv. linn-)
Etymologi
[av oviss härkomst]
(i vissa trakter) fisken Tinca vulgaris Flem., sutare; äv. ss. maträtt. BOlavi 119 a (1578). Balck Idr. 2: 251 (1887). SvNat. 1916, s. 42.

 

Spalt L 789 band 16, 1940

Webbansvarig