| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LINDRA lin3dra2, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, RelCur. 210 (1682), Hoffmann Förnöjs. 335 (”353”) (1752)), -ANDE, -ING, -UNG (†, BOlavi 93 b (1578)).
1) mildra skärpan l. intensiteten av (ngt); göra lindrigare; lätta; äv. med saksubj.; särsk.
a) med avs. på väderlek, vind, temperatur o. d., förr äv. årstid med hänsyn till därunder rådande väderlek osv.: mildra; äv. i pass. l. refl. med intr. bet.: bliva mildare. Lindering på kölden. Werve Alm. 1647, s. 5. Till dess wintern med stormande wäder måtte lindras och sachtas. 2Saml. 1: 118 (c. 1669). Skuggarna lindra Solwärman. Sylvius Curtius 633 (1682). Kölden har lindrat sig. Adlerbeth FörslSAOB (1798). WoH (1904).
b) (†) med avs. på uttal av språkljud: göra mildare l. mjukare. Rudbeck Atl. 4: 95 (1702). Swedberg Schibb. 4 (1716).
c) (numera föga br.) med avs. på sinnelag, känsla, vrede, iver o. d.: mildra; blidka; dämpa. Att H. K. M:ttz .. nu sinn Kongelige wredhe nådigest blidke och lindre wille. HSH 7: 41 (1590). Ni aldrig vil Er ifver lindra. Envallsson Pig. 8 (1781). MoB 1: 96 (1788).
d) (numera föga br.) med avs. på yttrande, ord, omdöme, påbud o. d.: mildra. RA I. 3: 59 (1593). När nu .. dalabrefuet war skrifuit, nogot corrigerat och lindrat. Därs. I. 4: 816 (1598). Ekelund Fielding 731 (1765).
e) med avs. på straff l. dom o. d.: mildra, nedsätta, minska. Krijgsart. 1621, s. B 4 a. Östergren (1931). — jfr STRAFF-LINDRING. — särsk.
β) (mindre br.) i utvidgad anv., med avs. på brott l. ”sak”: mildra l. åstadkomma mildrande av straffet för (ngt); anföra resp. utgöra förmildrande omständigheter för (ngt). VRP 1611, s. 247. The andragne skälen .. synas lindra theras brott. Bergv. 1: 432 (1691). UB 1: 7 (Lag 1734).
γ) (†) i uttr. lindrande omständigheter, (för)-mildrande omständigheter. Schmedeman Just. 1543 (1699). 2RA 3: 718 (1734).
f) med avs. på krav, tyngande utgifter l. omkostnader o. d., särsk. pålagor l. skatter o. d. OxBr. 12: 183 (1616: lindring). Som Tullen blifvit lindrad, så lärer ock priset falla. Stagnell Banquer. 15 (1753). SFS 1908, nr 53, s. 6 (: lindringar). — jfr FRAKT-, SKATTE-, TULL-LINDRING m. fl. — särsk.
α) (†) med avs. på (försäljnings)pris o. d.: sänka. Stiernman Com. 1: 479 (1604). Myckenheten af varan lindrar priset. Broman Glys. 3: 316 (c. 1730).
g) med avs. på obehag, möda, sorg, nöd o. d.: mildra; ss. vbalsbst. -ing äv. i konkretare anv. Lindra nöden, fattigdomen. Theras wee och fördömmelse .. skal .. bliffua .. lindrat. Phrygius HimLif. 94 (1615). Lindra deras mödor. Kolmodin TacAnn. 1: 38 (1833). Wulff Petrarcab. 86 (1905).
h) med avs. på lidande, smärta, sjukdom o. d.: mildra; göra mindre kännbar; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare. Få lindring i smärtorna. BOlavi 93 b (1578). At ett glaadt hierta och friskt modh månge Siukdomer lindrer och förtärer. Berchelt PestOrs. B 5 b (1589). Lindra smärtan (vid förlossning). Essen-Möller KvinnlUnderl. 72 (1932). — särsk.
α) i pass. (förr äv. refl.) med intr. bet.: bliva lindrigare. Berchelt PestOrs. D 5 b (1589; refl.). Wärcken (begynte) att Lindras. Tranæus Medewij 16 (1690).
β) om läkemedel o. d.: göra lindrigare, åstadkomma l. medföra lindring; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: som medför lindring; smärtstillande. Lindrande medel. Forsius Fosz 422 (1621). Lindrande, men icke botande cur. Serenius (1741). jfr HOST-LINDRANDE.
i) (†) ss. vbalsbst. -ing, övergående i bet.: mildhet; skonsamhet. Ehrenadler Tel. 516 (1723). At then på andra sidan af Peene-strömen belägne andel af Pommern med all lindring skulle handteras. Höpken Anm. 5 (1758).
2) (†) i uttr. lindra med ngn, göra ngn till föremål för mildare behandling; bevilja ngn nedsättning l. lättnader i straff l. pålagor o. d., behandla ngn skonsamt. I hofrätten blef med honom något lindradt. SynodA 1: 184 (1693). Amman 60 (1756). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
3) (numera nästan bl. i a) med avs. på person (l. djur) l. sinne o. d.: bereda l. åstadkomma lindring l. lättnad åt (ngn). HT 1913, s. 132 (1631). Som General (hade Stenbock) på alt sätt sökt lindra .. (Lunds universitets) Ledamöter under de olägenheter Krig gemenligen för med sig. Loenbom Stenbock 2: 169 (1758). Af detta Doris tal Camilla något lindras. Creutz Vitt. 7 (1761). Under marsch böra hästarna så mycket som möjligt lindras. ExFältartill. 1893, 1: 172. (†) De utfattige, som hafva och bruka Bakugn .. lindras til Åtta öres årlige Bakugns Penningar. Accisordn. 1756, s. L 2 b. — särsk.
a) (föga br.) om läkemedel o. d.: bereda (ngn) lindring i sjukdom l. plåga; jfr 1 h. Backman Reuter Lifv. 1: 113 (1870). Han begagnade läkemedlet och lindrades däraf. GHT 1897, nr 77 B, s. 2.
b) (†) i uttr. lindra ngn från (ngt), (mer l. mindre fullständigt) befria ngn från (ett obehag l. besvär o. d.). Man måste .. lindra Suggan ifrån för många Grijsar. Rålamb 13: 65 (1690). Jag blef ifrån min ångest märkeligen lindrad. Humbla Landcr. 127 (1740). Lagerbring 1Hist. 3: 442 (1776).
c) (†) med avs. på ngns samvete l. ”hjärta”: lätta. Han wille lindra hans samwet. ConsAcAboP 1: 281 (1647). Ert hjerta skall bli lindradt, / Från verldsligt bryderi. Remmer Tart. 91 (1820).
4) (mindre br.) intr., om plåga, sjukdom o. d.: bliva lindrigare. Nordforss (1805). Plågorna tycktes lindra. Lundegård DrMarg. 1: 176 (1905).
(1 f) -LAG(EN). icke officiell benämning på lagen av år 1885 ang. lindring i rustnings- o. roteringsbesvären. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 38, s. 5.
Spalt L 789 band 16, 1940