| Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LINGVIST liŋvis4t, stundom liŋgv-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) (†) språkkunnig person; jfr 2. Schroderus Dict. 156 (c. 1635). Den H. Ande .. gjorde af .. (apostlarna) Philosophos och Philologos, eller Linguister. Rydén Pontoppidan 74 (1766). Schück (1854). särsk. ss. viss ämbetsmannatitel. (Ödell blev) Dolmesker (dvs. tolk) uti det italianiske, fransösiske och engelske språket .. 1617; ”lingvist” i samma språk .. 1621. 2SvBL 1: 658 (cit. fr. 1621).
2) språkv. språkforskare, språkman; numera företrädesvis om språkhistoriker, motsatt: filolog; i fråga om ä. ex. ofta svårt att skilja från 1. KOF II. 1: 28 (1650). Språkmästaren är sällan vetenskaplig linguist, linguisten har sällan en utbildad språkfärdighet. Verd. 1886, s. 65. Det är kanske ingen slump, att .. (W. v. Humboldt under sin vistelse i Rom) från filolog blef lingvist. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 263 (1900). —
Spalt L 798 band 16, 1940