Publicerad 1940   Lämna synpunkter
LINONG linoŋ4, r. l. m. l. n.; best. -en, ss. n. -et; pl. -er ((†) linons FörordnYppigh. 1/1 1794, s. A 3 b).
Ordformer
(förr äv. -on, -ång. len- 1808—1922. lin- (linn-) 1759 osv.)
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. linon; av fr. linon, avledn. av lin (se LIN)]
(i sht förr) textil. om urspr. av linne, numera vanl. av bomull förfärdigad gles, tunn, något styv, omönstrad vävnad i treskaft. DA 1793, nr 26, s. 3. En med gult linong öfverklädd schäferhatt. Strindberg TrOtr. 4: 101 (1897). Vita klänningar av linong .. hörde till flickornas utstyrsel (på barnbjudningarna i Sthm på 1870-talet). Linder Tid. 129 (1924). — särsk. (†) om stycke av linong, apterat till (del av) klädesplagg. Porthan BrCalonius 560 (1799). Den hvita linongen vek ännu mera undan för hennes på hjertat hvilande hand. Almqvist DrJ 63 (1834). Sturzen-Becker Sångmö 224 (1844).
Ssgr (i sht förr): LINONG- l. LINONGS-GARDIN. BoupptVäxjö 1856. SvD(A) 1922, nr 31, s. 5. —
-HUVA. Bremer Dal. 60 (1845). —
-KAPPA, r. l. f. Almqvist DrJ 474 (1834). —
-KLÄNNING. DA 1808, nr 70, Bih. s. 1. Kleen Kvinn. 42 (1910; om förh. c. 1800). —
-SCHAL. BoupptVäxjö 1805. —
-SPETS-STYCKE. (linångs-) (†) om till bindmössa hörande ”stycke” av linong (med vidsydd spets). Fatab. 1911, s. 81 (1759).

 

Spalt L 822 band 16, 1940

Webbansvarig