Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LISTELIG, adj. -are (G1R 1: 287 (1524: thet listheligaste)); numera bl. ss. adv. LISTELIGEN lis3teli2gen l. -lig2en (Ludvigsson Norman 15 (c. 1550) osv.) l. LISTELIGT -lig2t (Ossiannilsson), förr äv. LISTELIG (Helsingius V 5 b (1587), Ling As. 113 (1833)) l. -A (G1R 2: 37 (1525), Schultze Ordb. 2784 (c. 1755)) l. -E (OPetri Tb. 86 (1525; uppl. 1929), Svart G1 82 (1561)).
1) (†) ss. adj.: som begagnar sig av list l. svek, slug, listig; äv.: svekfull, bedräglig; äv. om handling o. d.: som vittnar om l. är uttryck för list l. svek. Heer wthinnan bewiss tiigh thet listheligaste tw kan. G1R 1: 287 (1524); jfr 2. Listelighe gärninger. Därs. 29: 670 (1560). Lind (1749).
2) (numera bl. ngn gg arkaiserande) ss. adv.: med list, listigt, slugt, förslaget; äv.: svekfullt, bedrägligt. The som saa listeliga gaa epther edhers .. schada och fordarff. G1R 2: 37 (1525). Thenna Gudz församblingz förwandling vthi ett werldzligit Regemente, som then Liturgia .. wil listeliga införa. Chesnecopherus Skäl F 1 a (i handl. fr. 1586). FörarbSvLag 4: 459 (1688). Ossiannilsson Kärleksdikt. 21 (1918). jfr ARG-, HINDER-, ILL-LISTELIGEN.
Spalt L 842 band 16, 1940