Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LJUNGELD juŋ3~el2d, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(numera bl. i vitter stil o. i folkligt spr. i vissa trakter) blixt; äv. koll., stundom närmande sig bet.: (oväder med) blixtrande. Mat. 24: 27 (NT 1526). (År 1314) war så mykin tordön och liwngeeld, at sådana hade man icke hördt tilforenne. OPetri Kr. 117 (c. 1540). Som .. (Åbo) Kyrkias Torn .. af en hastig Liung-Eld blifvit itändt. PH 2: 1365 (1738). Ljungeldar korsa den nattliga skyn. Ling Tirf. 2: 74 (1836). Med ljungeldens fart genomflög detta ord (att ständerna skulle sammankallas) hela Frankrike. Ekelund NAllmH II. 2: 6 (1838); jfr a. — särsk.
a) i jämförelser; ofta för att beteckna hög fart l. snabbhet o. d. Luk. 10: 18 (NT 1526). Deras blänkande Svärd, hvilcka lyste som Liung-elden. Ehrenadler Tel. 851 (1723). Han flög ned för trappan, som en ljungeld. Ekelund Fielding 387 (1765).
b) bildl.; jfr BLIXT 1 a β. Schroderus Os. III. 1: 34 (1635; om ”bannstråle”). Min vredes ljungeld. Bergstedt Öfv. 19 (1845). (Åhörarna böjde) sina hufvuden under de ljungeldar, som flammade från predikostolen. Rydberg Frib. 111 (1857). Snillets ljungeld. Björling Sol. 2 (1869). särsk.
β) om ljungande blick o. d.; jfr BLIXT 2 b. Ur hans öga flög en ljungeld mig emot. Runeberg 5: 178 (1863).
-MATERIE. (†) = -ÄMNEN. Den så kallade ljungelds materien, svaflet, salpetern, oljorna m. m. VetAH 1759, s. 87. —
-SKOTT. (†) om blixt som slår ned, åskslag. Vish. 5: 21 (Bib. 1541; ännu i öv. 1792; Apokr. 1921: ljungeldarnas pilar). Schroderus Os. 2: 14 (1635). —
-ÄMNEN, pl. (†) om de ämnen varav blixten förr ansågs uppstå; äv. bildl.; jfr -MATERIE. Atterbom LÖ 1: 216 (1824). Ljunggren SmSkr. 3: 109 (1881; bildl.).
Spalt L 963 band 16, 1941