Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LO lω4, sbst.2, r. l. m.; best. -n (Nordforss (1805) osv.) l. (numera bl. bygdemålsfärgat) -en (BoupptRArk. 1706, Björkegren 2300 (1786)); förr äv. LOD, sbst.2, l. LOV, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
1) (i vissa trakter) lugg på kläde l. dyl. Schroderus Dict. 115 (c. 1635). (Han) hade sömmat en tröga .. och wänt loden på klädet up. VRP 1653, s. 852. All lon är borta på klädet. Nordforss (1805). (Tidningarna hade) smulats sönder och intrampats i mattans fina lo. Ahrenberg Männ. 5: 255 (1910). En stukad storm med grönskande lo. Suneson GGrund 94 (1926). — jfr KLÄDES-LO.
2) (i Finl.) = HÅR-REM, sbst.2 Denna plats (på skidan) beklädes med sälskinn, lon vänd mot hälen. Finland 79 (1893). TurForskn. 3: 57 (1918).
-SLITA. i fråga om kläder: nöta bort luggen från (tyget); nästan bl. (numera företrädesvis i Finl.) i p. pf., i adjektivisk anv.: luggsliten. 1. swart .. Klädes Kappa Losliten och skarfwat under Kragan. BoupptSthm 26/7 1667. Klädningen .. loslites någon tid på rätan. Rothof 126 (1762). Lundell (1893). jfr Bergroth FinlSv. 336 (1917). —
-VANTE, se d. o.
Spalt L 1007 band 16, 1941