Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOFF lof4 (lå´ff Dalin), imper.
Etymologi
[av eng. luff, imper. av luff, lova (se LUFFA, v.2; jfr LOVA, v.1); jfr d. luffe (imper. luff), nor. loffe, lova]
(numera knappast br.) sjöt. kommandoord till rormannen att lova; äv. i uttr. loff upp i vinden!, lova! Loff up i vinden. Serenius Iiii 2 a (1757). Roswall Skeppsm. 1: 20 (1803). Stenfelt (1920).

 

Spalt L 1027 band 16, 1941

Webbansvarig