Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOJ loj4, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr ä. d. loj (laai, loy), d. løj, mnt. loi(e), holl. lui, trög, lat; av ovisst urspr.]
trög o. maklig, håglös, indolent; äv. i överförd anv., med sakligt huvudord, t. ex. om maklighet, (yttring av) värksamhet o. d. Loj maklighet. Tegnér (WB) 6: 554 (1830). Min sångmö är dufven / Och sömnig och loj. Sehlstedt 3: 38 (1867). Gerda tog ett par loja årtag. Söderberg Främl. 169 (1895, 1903). Bergman Mark. 59 (1919).
Avledn.: LOJHET, r. l. f. Tegnér (WB) 8: 392 (1836).

 

Spalt L 1039 band 16, 1941

Webbansvarig