Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOK lω4k, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar; äv. LOKA lω3ka2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(lok 1749—1935. loka 1915)
Etymologi
[sv. dial. lok; jfr nor. dial. lok, løk, isl. lǿkr; besläktat med LAK, sbst.1, LAKE, sbst.4]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) litet, stillastående vatten, vattenpuss; äv.: litet vattendrag, rännil. Lind (1749). TurÅ 1935, s. 203. — jfr VATTEN-LOK.

 

Spalt L 1039 band 16, 1941

Webbansvarig