Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOKO lω4kω, äv. 32, adv.
Ordformer
(ofta skrivet loco)
Etymologi
[av t. loco, förkortning av det lat. uttr. in loco, på platsen, av in, i, på, o. loco, abl. sg. av locus, plats (se LOKUS)]
handel. på platsen, på stället; användt i prisnoteringar för att angiva att noteringen gäller vara som förefinnes på försäljningsorten, tillgänglig för omedelbar leverans. Andersson (1845, 1857; bet. oviss). Dalin (1871). Vintervete, rött, loco (kostar så o. så mycket). SDS 1940, nr 110, s. 10 (i spannmålsnoteringar i Newyork).
Anm. Ngn gg användes det lat. uttr. in loco, på platsen. Snällp. 1848, nr 30, s. 4. Fliesberg HbKöpm. I. 1: 177 (1897).
Ssgr (handel.): LOKO-AFFÄR. rörande lokovara. HandInd. 405 (1926). —
-HANDEL. jfr -AFFÄR. Dalin (1871). HandInd. 413 (1926). —
-KÖP. köp av vara som befinner sig på försäljningsplatsen, färdig för omedelbar leverans; äv.: köp vid vilket säljaren lämnar den försålda varan omedelbart till köparen, platsköp, motsatt: distansköp. LAHT 1898, s. 162. —
-MARKNAD. (knappast br.) rörande lokovaror. GHT 1895, nr 218, s. 4. —
-PRIS, n. vid försäljning av lokovara. UpsP 1860, nr 24, s. 1. —
-VARA, r. l. f. vara som vid köpets avslutande finnes tillgänglig på försäljningsplatsen för omedelbar leverans. SvD 1915, nr 318, s. 2.

 

Spalt L 1049 band 16, 1941

Webbansvarig