| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LOPPA lop3a2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
1) insekt av ordningen Aphaniptera, som suger blod av däggdjur o. fåglar o. som utmärker sig gm sina snabba, hoppande rörelser; vanl. om den hos människan förekommande arten Pulex irritans Lin. (vanliga loppan). Få loppor på sig. Jaga loppor. Taga en loppa. Full med loppor. Loppor och löss. OPetri PEliæ e 2 b (1527). Jw magrare Hund, jw större Loppor. Grubb 408 (1665). När loppan stinger någon ofwan knä, så ståår hennes pels i faara. Törning 116 (1677). Hanström MännParasit. 158 (1933). — jfr HUND-, MÄNNISKO-, PEST-, RÅTT-, SAND-LOPPA m. fl. — särsk.
a) i jämförelse l. bildl., i sht för att beteckna ngn l. ngt ss. mycket liten (litet) l. obetydlig(t) l. utan värde. Jsraels Konung är vthdraghen til at sökia ena loppo. 1Sam. 26: 20 (Bib. 1541). Dhet är mig en stoor iämmer och klagan, att iag hålles som en död hund eller loppa. VDAkt. 1686, nr 13. Cavallin Kipling Kung 70 (1897).
b) [jfr motsv. uttr. i d., t., eng. o. fr.] (†) bildl., i uttr. sätta l. giva ngn l. sätta på ngn loppor i örat l. öronen, få l. hava loppan l. loppor i örat o. d., göra det obehagligt för ngn, sätta myror i huvudet på ngn, göra det hett om öronen för ngn, äv.: sätta ngn otrevlig l. oroande idé i ngns huvud resp. få l. hava det obehagligt l. hett om öronen. Ther med få wij tå .. loppon j örat, och bliffuer oss nogh göra, til at taga oss wara. LPetri 2Post. 283 a (1555). Brask Pufendorf Hist. 141 (1680). Han har loppor i öronen. Mont-Louis FrSpr. 279 (1739). Då en ny upståndelse i Pohlen äfven kunde sätta Loppor i öronen på Gumman (dvs. Katarina II). Calonius Bref 97 (1795). jfr: Jag får loppor af att sjelf besöka den jesuiten .. han är en lurifax. Topelius Vint. I. 1: 78 (1863, 1880).
c) (starkt vard.) i uttr. leva loppan, leva ”rullan”, leva ”lusen”. Nordlindh Chans. 124 (1907). Bergman MVBar. 23 (1926).
2) i utvidgad anv., om vissa andra små, hoppande insekter; i sht ss. senare led i ssgr. Loppor, små, svarta och kringt farande diur öfver vatnbrynan. Broman Glys. 3: 690 (c. 1740). — jfr BLAD-, GLETSCHER-, HAVS-, JORD-, SNÖ-, STRÅ-, TÅNG-, VATTEN-LOPPA m. fl.
1) bett (se d. o. 2) av loppa. Leyonet achtar intet Loppebeet. Grubb 451 (1665); jfr slutet. särsk. bildl., i sht om ngt mycket litet l. obetydligt. Thet lidandet (dvs. i skärselden) är icke annat än itt loppobet. Balck Ridd. N 2 a (1599). VLitt. 3: 535 (1902).
2) märke efter loppbett (i bet. 1). En svartachtig fläk, stor som ett stort loppbet. Linné Skr. 5: 96 (1732). —
-CIRKUS. förevisning av dresserade loppor; äv. om lokalen. Björkman (1889). Linder Tid. 141 (1924; om förh. på 1870-talet). —
-FRÖ, n. (lopp- 1689 osv. loppe- 1638 (: Loppefröögräs)—1815) (i fackspr.) om de loppliknande fröna av vissa arter av växtsläktet Plantago Lin., i sht av P. psyllium Lin., vilka i sht förr användes för tekniskt l. medicinskt bruk; vanl. ss. ämnesnamn; förr äv. om själva växten. Rudbeck HortBot. 94 (1685; om P. psyllium Lin.). 3NF 8: 1089 (1928).
-FULL. (lopp- c. 1635—1847. loppe- 1745—1755) (†) full av loppor. Schroderus Dict. 173 (c. 1635). Mina lus- och loppfulla kläder. Wallin Bref 80 (1847). —
-FÄRG. [jfr t. flohfarbe, fr. couleur de puce] (i rödt gående) mörkbrun färg som liknar loppans; äv. om färgämne för sådan färg. Möller 1: 745 (1782). AHB 53: 60 (1871). —
-FÄRGAD, p. adj. —
-GRÄS. (lopp- 1734 osv. loppe- c. 1613—1757. loppo- 1685) [i 1 med syftning på frönas utseende, i 2—5 med syftning på växternas anv. mot loppor] ss. namn på vissa växter.
2) (art av) växtsläktet Polygonum Lin.; särsk.
b) (†) om P. persicaria Lin., mild pilört; i uttr. ofläckat loppgräs o. loppgräs som intet biter på tungan. Franckenius Spec. D 1 a (1659). Lindestolpe FlWiksb. 28 (1716).
c) (†) om P. mite Schrank., småpilört; i uttr. (lilla) krypande loppgräs o. d. Rudbeck HortBot. 88 (1685). Lindestolpe FlWiksb. 28 (1716).
(jfr 2) -KNOTT. [jfr det lat. namnet] myggarten Ceratopogon pulicarius Lin., svidknott; förr äv. om mygga av släktet Simulia Latr. Scheutz NatH 191 (1843). 2NF (1912). —
(jfr 2) -KRÄFTA. zool.
(2) -KÄRRA. landt. ett slags på hjul gående apparat för infångande av jordloppor. LAHT 1920, s. 116. —
-LUMMER. [dekokt av växten användes mot ohyra] bot. växten Lycopodium selago Lin., luslummer. Gosselman BlekFl. 177 (1865). —
-MARKNAD. [jfr fr. marché aux puces] om marknad, i sht i Paris, där gammalt husgeråd o. d. försäljes. Wrangel IParis 53 (1910). —
(jfr 2) -MASK; pl. -ar.
1) larv av vissa till familjen Chrysomelidæ, bladbaggar, hörande släkten, i sht släktet Haltica Lin., jordloppa; äv. liktydigt med: jordloppa. Serenius EngÅkerm. 223 (1727). VetAH 1782, s. 164 (om art av släktet Chrysomela). Dalin (1853).
-NÄT. (förr) om stickad lapp av vita harhår som lades i sängen, för att lopporna skulle samla sig på den. Linné Diet. 2: 45 (c. 1750). —
-RIS. (lopp- 1762—c. 1870. loppe- 1751—1864) [trol. syftande på bärens utseende] (†) växten Empetrum nigrum Lin., kråkris, kråkbär. Linné Sk. 221 (1751; fr. Skåne). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Skåne). —
-SPEL. visst sällskapsspel (”Tiddledy Winks”) med små flata, kulörta brickor som gm tryck med en större bricka bringas att hoppa upp i en bägare. Klint (1906). Siwertz Varuh. 214 (1926). —
-STARR. (lopp- 1745 osv. loppe- 1870) [syftande på de i moget tillstånd mörkbruna fruktgömmena] bot. växten Carex pulicaris Lin. Linné Fl. nr 747 (1745). —
-STICK. loppbett. —
-SUP. (i folkligt spr., förr) sup som gavs (på kalas), då man gick till sängs. Strindberg SvFolk. 1: 72 (1881). —
-ÖRT. (lopp- c. 1645 osv. loppe- 1638—1755) [jfr t. flohkraut; jfr för namngivningen -GRÄS]
b) i uttr. fläckot l. fläckbladat loppört, = -GRÄS 2 d. Franckenius Spec. D 1 a (1659). Bromelius Chl. 81 (1694).
3) växten Pulicaria (Inula) vulgaris Gærtn. Franckenius Spec. B 3 b (1638). Nathorst SvVäxtn. 6 (1905).
B (†): LOPPE-BETT, se A. —
-DÖDA, r. l. f. [jfr eng. flea-bane o. LOPP-GRÄS] = LOPP-ÖRT 3. Franckenius Spec. B 3 b (1638). Serenius Iiii 4 a (1757). —
-FRÖ, -FULL, se A. —
-GRÄS, -JAKT, -RIS, -STARR, -ÖRT, se A.
C (†): LOPPO-BETT, -GRÄS, se A.
1) (vard.) plocka av (ngn) loppor (som sitta på ngns kropp l. i ngns kläder l. i pälsen på ngt djur o. d.), fånga loppor; vanl. refl. Schroderus JMCr. 141 (1620; refl.). Bellman (BellmS) 1: 272 (1790). DN 18/11 1928, Söndagsbil. s. 3.
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.] (i slangartat spr.) ”plocka” (ngn på ngt), ”klå” (ngn på en summa). Landsm. XVIII. 8: 26 (1900; studentuttr. fr. Upps.). Janson Gast. 140 (1902). —
LOPPIG, förr äv. LOPPOT, adj. (lopp- 1639 osv. lupp- c. 1635—1637. -ig 1738 osv. -ot(t) c. 1635—1639) full med loppor. Schroderus Dict. 179 (c. 1635). En loppiger fäll. Topelius Dagb. 2: 231 (1836). Östergren (1932).
Spalt L 1064 band 16, 1941