Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LORNJETT lornjät4, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(lorgn- 1751—1935. lornj- 1801 osv. -ett 1751 osv. -ette 1763—1871)
Etymologi
[liksom t. o. eng. lorgnette av fr. lorgnette, till lorgner (se LORNJERA)]
(numera bl. av damer användt) optiskt instrument för skärpande av ögats synkraft, tidigast trol. bestående av en (med skaft försedd) liten kikare, senare o. vanl. av ett par glasögon som på ena sidan uppbäras av ett skaft, vari de kunna infällas, då de icke begagnas; förr äv. om monokel (äv. med skaft). URudenschöld Vitt. 378 (1751). En Lorgnette för Operan. Kellgren (SVS) 6: 306 (1790). Vanligtvis fästes lorgnetten icke i ögonvrån, utan hängde i en snodd .. fram på bröstet samt lyftes endast vid närmare behof upp till ögat. Lundin StockhMinn. 1: 98 (1904; om förh. på 1830-talet). Hon beslöt att använda båda: pincenén för seendets skull, lornjetten för utseendets. Bergman LBrenn. 65 (1928). — jfr DUBBEL-, ENKEL-, SPEKTAKEL-LORNJETT.
Ssg: LORNJETT-SNODD. (i sht förr) för bärande av lornjetten. Freja 1874, s. 3. Fröding ESkr. 2: 226 (1895).
Avledn.: LORNJETTERA, v. -ing. [jfr t. lorgnettieren] (numera i sht i vissa kretsar) lornjera. Topelius Dagb. 3: 333 (1838). TurÅ 1912, s. 156.

 

Spalt L 1068 band 16, 1941

Webbansvarig