Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOSS los4, oböjl. adj. i predikativ anv. o. adv.
Etymologi
[liksom d. los, nor. loss, av nt. l. holl. los, av mnt. resp. mnl. los, sidoform till nt. lōs resp. holl. loos (se LÖS). — Jfr LOSSA, v.1, LOSSIG, LOSSNA, v.]
1) motsv. LOSSA, v.1 I 2, o. LOSSNA, v. I 2: lossad, lossnad, frigjord, lösgjord, lös, icke fast; resp. (ss. adv.): i lossat l. lossnat skick o. d.; äv. oeg. l. bildl. Bli, vara loss. Bryta, få, göra, kasta, komma, rycka, skruva, slita, taga loss. Loss! (sjöt.; kommandoord). Göra loss seglen. Kasta loss förtöjningarna. Kellgren 1: 138 (1788). Får du loss (tross-)ändan någongång? Strindberg Hems. 89 (1887). Ballongen kom plötsligen loss och steg med ursinnig häftighet. SDS 1897, nr 357, s. 2. En och annan gång ryckte han sig .. loss från sitt drönarliv. Grimberg VärldH 5: 440 (1931). — särsk.
a) i fråga om fängslad person l. bundet djur o. d.: försatt i frihet, lös, fri; resp. (ss. adv.): i frihet o. d.; företrädesvis i sådana uttr. som släppa loss ngn, komma loss o. d. G1R 21: 354 (1550). Släpp fångarne loss, det är vår! Sjöberg FridaB 53 (1922).
b) (numera bl. mera tillf.) oeg., i fråga om ett häftigt utbrott o. d., särsk. känsloutbrott l. utbrytande oväder; i sådana uttr. som braka, bryta, komma loss o. d., braka, bryta, komma lös(t) osv. Topelius NBlad 77 (1866, 1870). Då (tävlings-)resultatet .. utropades, bröt ett ohejdat jubel loss bland .. publiken. SvD(A) 1927, nr 274, s. 21.
c) (†) i uttr. falla loss, om befattning: bli ledig. Annerstedt UUH Bih. 3: 1 (i handl. fr. 1695).
2) (i sht vard.) motsv. LOSSA, v.1 I 3, o. LOSSNA, v. I 3: som håller på att lossna, som icke sitter stadigt fast, lossnande, lös; icke hårdt spänd; resp. (ss. adv.): i lossnande skick, löst o. d.; äv. bildl. l. oeg. Skruven är loss. Lindfors (1815). Fuxen gick (vid prisridningen) litet spändt i skolorna. I galoppen kom hon litet mera loss. SD 1899, nr 184, s. 7.
3) sjöt. motsv. LOSSA, v.1 I 7; om fartyg o. d.: urlastad. Jungberg (1873). Att Hullångaren ”Ariosto” .. blef loss på torsdag middag. GHT 1898, nr 287 A, s. 3.
4) [jfr t. auf einen losgehen] (†) i uttr. gå loss på ngn, gå löst på ngn. KKD 8: 22 (c. 1710).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. I fråga om vbalssgrnas o. de olika vbalformernas bruklighet, i sht i förh. till motsv. fria förb., gäller i huvudsak detsamma som anförts under BORT ssgr, se anm. sp. B 3992, o. GENOM ssgr, se anm. sp. G 243): LOSS-BRYTA, -ning. Frick o. Trolle 235 (1872). —
-GÖRA, -ing, -ning. lösgöra, frigöra, lossa. Ahlström Eldsl. 404 (1879). särsk. sjöt. frigöra (segel) gm att lossa de band o. surrningar varmed seglet är sammansnört (så att det hänger fritt, färdigt att tillsättas). FSjöbohm BVägen 113 (1793). —
-HAKA, -ning. lösgöra (ngt) från hake l. hakar o. dyl. l. från ngt varvid det är fasthakat. IdrBibl. 12: 75 (1919). —
-HUGGA, -ning. Skogman Eug. 1: 169 (1854). —
-KAPA, -ning. i sht sjöt. = KAPA, v.2 4. PT 1901, nr 81 A, s. 3. —
-KASTA, -ning. sjöt. o. flygv. kasta loss. Roswall Skeppsm. 1: 162 (1803). Snart voro förtöjningarna losskastade och båtarna sköto ut på vattnet. VFl. 1905, s. 54. —
-KLAMMA, -klamning. sjöt. Frick o. Trolle 231 (1872). —
-KOPPLA, -ing. särsk. (i sht jäg.): befria (kopplad hund) från kopplet. TurÅ 1932, s. 283. —
(3) -LINJE. skeppsb. linje som utgör ett fartygs vattenlinje, då det är utan last, lättvattenlinje. PH 11: 471 (1778). —
-SKRUVA, -ning. Ahlström Eldsl. 402 (1879). —
-SLITA, -ning. PT 1904, nr 46, s. 3. —
-TAGA, -ning. TT 1871, s. 365. —
(3) -VATTENLINJE ~0020. skeppsb. = -LINJE. Ekelöf Skeppsm. 103 (1881).

 

Spalt L 1071 band 16, 1941

Webbansvarig