Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOVADSMAN, m.; pl. -män.
Ordformer
(lofv- (-ffu-). -adz- 1538. -atz- 1527. -edz- 1525—1527. -etz- 1541—1555. -es- 1533—1553. -itz- 1526—1541)
Etymologi
[jfr misl. lofaðsmaðr; ssgns första led är mnt. lovede, löfte (jfr LOV, sbst.4, LOVA, v.2), som i annan form ingår i LÖFTESMAN; jfr fsv. lovans man]
(†) löftesman, borgensman. G1R 2: 194 (1525). Förgätt icke tins loffuitzmanz welgerning, ty han haffuer vthsatt sigh sielff för tigh. Syr. 29: 15 (Bib. 1541). LPetri 4Post. 16 a (1555; bildl.).

 

Spalt L 1107 band 16, 1941

Webbansvarig