Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LUNGSOT luŋ3~sω2t, r. l. f.; best. -en (ConsAcAboP 3: 92 (1665) osv.) ((†) -an OxBr. 3: 397 (1636), Roberg Beynon 149 (1727)); pl. (i bet. 1, †) -er (Palmchron SundhSp. 12 (1642), SvMerc. 3: 37 (1757)).
1) (†) i allmännare anv.: sjukdom i lungorna, lungsjukdom; äv. i fråga om djur; i vissa fall möjl. åsyftande bet. 2. LPetri Dryck. D 2 a (1557). En slengh aff lunghsootan. OxBr. 3: 397 (1636). Vissa slags lungsoter. SvMerc. 3: 37 (1757). Adlerbeth HorSat. 35 (1814).
2) lungtuberkulos. Hiärne Underr. 14 (1702). Ett platt, trångt bröst, lång hals, nedtryckte axlar .. (m. m.) betyder disposition til Lungsot. Rosenstein Comp. 12 (1736). Den vanligaste formen av tuberkulos är lungtuberkulosen, lungsoten. Svenson Sinnessj. 56 (1907). Neander Tuberk. 146 (1928). — jfr STRUP-LUNGSOT.
-PATIENT. —
-SJUK. (-sot- 1893—1900. -sots- 1899 osv.) (i fackspr.) som lider av lungsot; äv. substantiverat. HeimdFolkskr. 3: 20 (1893). Sjövall o. Höjer 127 (1929). —
-SMITTA, r. l. f.
LUNGSOTIG, adj. (†) till 1, 2: som lider av lungsot (l. annan lungsjukdom); äv. substantiverat. Månsson Åderlåt. 148 (1642). Hjelt Medicinalv. 2: 188 (i handl. fr. 1791). —
LUNGSOTIST, m.||ig. (i sht i Finl.) till 2: person som lider av lungsot. Ilmoni Sjukd. 2: 366 (1849). Mattsson VSkr. 1: 159 (1910; uppl. 1915). Östergren (1932).
Spalt L 1200 band 16, 1941