Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LURA 3ra2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[av fin. luura, öl; jfr estn. lūr, bryggare m. m., möjl. ett germ. lånord; jfr t. lauer, efterlank, eftervin, av fht. lūre, av lat. lora, eftervin]
(förr) benämning på ett slags öl tillvärkat i Finl.; ofta i uttr. finsk lura. Rosenfeldt Vitt. 240 (c. 1680). Finsk lura. Linné Diet. 2: 211 (c. 1750). TT 1895, Allm. s. 226. — jfr FINSK-LURA.

 

Spalt L 1212 band 16, 1941

Webbansvarig