Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LURVA lur3va2, v.2 -ade; i Finl. äv. LORVA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(lorva 1902—1917. lurva 1893)
Etymologi
[sv. dial. lorva, gå sysslolös; jfr nor. dial. lurva, slarva; till LURV l. LURVER; eg. samma ord som LURVA, v.1]
(i vissa trakter) vara lat o. dåsig, dåsa, slöa. Sitter du här ännu och lurvar, ditt gamla murmeldjur! Fröding ESkr. 2: 147 (1893). Bergroth FinlSv. 341 (1917).

 

Spalt L 1219 band 16, 1941

Webbansvarig