Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUSTRUM lus4trum, n.; best. -ret; pl. -rer (Liljecrona RiksdKul. 399 (1840) osv.), stundom -ra (Rademine, Fennia XXXIX. 8: 195 (1917)).
Etymologi
[liksom t. lustrum, eng. lustrum, lustre, fr. lustre, av lat. lustrum (pl. -ra), reningsceremoni föranstaltad av de romerska censorerna vart femte år, period av fem år]
tidsperiod av fem år. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 53 (1775). Efter den långa arbetsdagen förunnades det honom att njuta ålderns vila endast ett lustrum. SvD(A) 1935, nr 171, s. 3. särsk. i oeg. anv., om mera obestämd tidsperiod; stundom felaktigt om decennium. När en gammal dame glömmer sina fyra lustra, (o.) kläder sig som en ung flicka. Rademine Knigge 2: 17 (1804). Må sextioåringen få möta lustrer av fortsatt lycklig verksamhet! SvD(A) 1933, nr 30, s. 7.

 

Spalt L 1241 band 16, 1941

Webbansvarig