Publicerad 1941 Lämna synpunkter LUTENIST lut1enis4t l. lɯ1t-, förr äv. LUTIST, m.||(ig.); best. -en; pl. -er. Ordformer (lautenist 1641—1674. luthanist 1640. lut(h)enist 1561—1921. lutinist 1539. lutist 1734—c. 1757. lutnist 1670—1674) Etymologi [jfr dan. o. mht. lutenist, t. lautenist; av mlat. lutanista; till LUTA, sbst.1] (i fråga om ä. förh.) lutspelare. VaruhusR 1539, s. 97 a. Norlind AMusH 277 (1921). Spalt L 1252 band 16, 1941 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se