Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUXA luk3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(äv. skrivet luksa)
Etymologi
[sv. dial. luxa; jfr d. lukse; av nt. luxen; jfr t. luchsen, avledn. av luchs, lurande, försåtlig människa (jfr LO, sbst.1). — Jfr BELUXA]
(i vissa trakter, särsk. i Finl., vard.) bedraga, narra, lura. Schultze Ordb. 2804 (c. 1755). Capitalisterne äro icke så goda att luxa. Læstadius 2Journ. 21 (1833). Bergroth FinlSv. 343 (1917).
Särsk. förb. (i vissa trakter, särsk. i Finl., vard., föga br.): LUXA BORT10 4. listigt snappa bort (ngt). Salander Gårdzf. 37 (1727). —
LUXA UPP10 4, äv. OPP4. bedraga, narra. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Tholander Ordl. (c. 1875).

 

Spalt L 1259 band 16, 1941

Webbansvarig