Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUXURIÖS luk1suriø4s l. -sɯr-, äv. 01—, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(lux- 1804 osv. lyx- c. 1875—1912. -er- 1892. -ur- 1804 osv. -yr- c. 1875—1912. -ieusa, pl. 1836. -iös 1804 osv.)
Etymologi
[jfr t. luxuriös, luxuös, yppig, praktfull, fr. luxurieux, okysk, lättfärdig; av lat. luxuriosus, yppig, slösande, vällustig, avledn. av luxuria, yppighet, praktlystnad, avledn. av luxus (se LYX)]
1) (†) oanständig, slipprig. Rademine Knigge 2: 93 (1804). Gynther ConvHlex. (1846).
2) (†) bot. om växt: luxurierande (se LUXURIERA b). Wikström ÅrsbVetA 1836, s. 50.
3) (mindre br.) som innebär lyx, luxuös. Pfeiffer (1837). Millionärens luxuriösa residens. TT 1893, Byggn. s. 24. Östergren (1932).

 

Spalt L 1260 band 16, 1941

Webbansvarig