Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LYCKA lyk3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Almquist CivLokalförv. 3: 159 (i handl. fr. 1540), Dalin Arg. 2: nr 26, s. 7 (1734)).
Ordformer
(lyck- 1522 osv. ly(c)kj- 1534—c. 1755)
Etymologi
[fsv. lykkia; jfr ä. d. lykke (d. løkke), nor. dial. lykkja, isl. lyk(k)ia, inhägnad åker l. äng; eg. om hägnaden, gärdsgården; eg. samma ord som LYCKA, sbst.1 — Jfr LOCK, sbst.1]
(i vissa trakter) (inhägnad mindre) åker l. svedjemark l. äng (omgiven av skog); åkerlapp, (litet) gärde; täppa. JönkTb. 107 (1522). Landtmannen .. sveder skogarna til lyckor. Linné Sk. 20 (1751). Frälsefiskeriet Motala Abelstorp n:r 20, en lycka och ett ålfiske. SFS 1916, s. 1182. — jfr GÅRDS-, KLÖVER-, POTATIS-, ROV-, SÄDES-, ÅKER-, ÄNGS-LYCKA m. fl.
Ssgr (i vissa trakter): A: LYCK-ODLING. Ymer 1933, s. 43. —
-REN, r. l. m. Moberg Sedebetyg 388 (1935).
B: LYCKE-GÄRDSGÅRD. GullbgDomb. 19/7 1649. —
-PÄNNINGAR, pl. [fsv. lykkiopänningar, pl. (2SvDipl. 3: 448 (1419))] (förr) kam. avgift som erlades för rätten att bruka lyckor på kronans mark, på allmänning l. dyl. Forssell Hist. II. 1: 112 (cit. fr. 1541). LMil. 2: 87 (1687).

 

Spalt L 1264 band 16, 1941

Webbansvarig