| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LYMMEL lym3el2 l. lym4el; best. -n; pl. lymlar.
mansperson som gm att uppträda drummelaktigt l. tölpaktigt l. i övrigt handla på ett opassande l. otillbörligt sätt mot sina medmänniskor ådagalägger moraliskt förkastliga egenskaper, ss. elakhet, illvilja, ohederlighet, hänsynslöshet o. d., drummel, slyngel; oftast om yngre person; förr äv.: tölp, luns; ofta användt ss. okvädinsord. Bära sig åt, uppträda som en lymmel. Dän alldrig Wett har sett .. / han är .. / en Lymmell. Warnmark Epigr. G 3 a (1688). (Sonen) Poul går hemma på faderns kontor och är i färd med att utveckla sig till en genuin lymmel med en del allt utom oskyldiga olater. PT 1906, nr 21, s. 3. Din förbannade lymmel! Nordström Herr. 315 (1910).
LYMMELAKTIG, adj. som är l. uppträder ss. en lymmel; som är utmärkande för en lymmel l. liknar en lymmels, drummelaktig, slyngelaktig; förr äv.: tölpaktig. Uppträda lymmelaktigt. Bära sig lymmelaktigt åt. Ett lymmelaktigt tilltag. Ekeblad Bref 2: 360 (1663). Lymmelaktiga Manierer. Dalin Arg. 1: 280 (1733, 1754). Ni dumma, lymmelaktiga kanaljer! Hagberg Shaksp. 7: 190 (1849). SvD(A) 1934, nr 280, s. 22.
Avledn.: lymmelaktighet, r. l. f. äv. konkretare, om lymmelaktig handling o. d. Juslenius 505 (1745). Begå lymmelaktigheter. GHT 1935, nr 241, s. 11.
Spalt L 1318 band 16, 1941