Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LÅDISK l. LÅDSK l. (i bet. 2) LOSK, adj.
Ordformer
(lodisk 1581. lodsk c. 1755. lorsk 1749. losk 1741. losker 1681—c. 1755. lådesk 1581. lådhsk c. 1600. lådisk 1573. låsk c. 1755. låtsk c. 1755)
Etymologi
[fsv. ladhisker; jfr sv. dial. låsk, ävensom sv. dial. vårlåska, f., kreaturens matthet om våren (till följd av svältfodring under vintern); avledn. av LÅDIG, sbst. (se LÅDING); jfr SoS 1912, s. 91 ff.]
(†)
1) om djurhud: avdragen vid vårtiden o. därför av sämre beskaffenhet. KlädkamRSthm 1573 A, s. 6 a. Lådeske huder. StallRSthm 1580—81, s. 129. jfr: Hårgählet (på renen) är bäst om hösten Lådhsk om våren Lådhughen. Bureus Suml. 63 (c. 1600).
2) lat, loj; maktlös, utmattad. Effter Oxar och Öökar äre lodiske och macht-löse om Wåren. Brahe Oec. 91 (1581; uppl. 1920). Schultze Ordb. 2662 (c. 1755). jfr LÅDINGS-LOSK.

 

Spalt L 1373 band 16, 1941

Webbansvarig