Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LÅNGA loŋ3a2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or ((†) -er SkrGbgJub. 6: 60 (1587), 2RA 1: 378 (1723)); förr äv. LÄNG, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(lang- 1539. lång- (long-) 1540 osv. läng 1790—1797, 1898 (: längebarn))
Etymologi
[fsv. longa; jfr dan. o. nor. lange, isl. langa, mnt. lange, holl. leng, ling (varav fr. lingue), t. länge, eng. ling; avledn. av LÅNG]
zool. torskfisk av släktet Molva Nilss., med mycket långsträckt kropp; särsk. arten Molva vulgaris Lin.; äv. koll. l. ss. maträtt. AntT XVI. 1: 2 (1539). Lutad Långa. Warg 311 (1755). Långa kan uppnå en längd af ända till 2 meter. Walin Födoämn. 62 (1906). — jfr BIRKE-, BLANK-, KABELJO-, SALT-, SPIL-, SPIR-LÅNGA m. fl.
Ssgr: A: LÅNG-BARN. (lång- 1838—1921. långe- 1845—1932)
1) mindre exemplar av långa (Molva vulgaris Lin.). Ekström AfhFiska 57 (1845). Smitt SkandFisk. 530 (1892).
2) oeg.: fisk av släktet Lumpenus Reinh., som till kroppsformen liknar långan men är mindre än denna. Trubbstjärtat lång(e)-barn, L. maculatus B. Fries. Spetsstjärtat lång(e)-barn, L. lampretæformis Walb. SkandFisk. 108 (1838). Trubbstjertadt längebarn. GHT 1898, nr 260 A, s. 3.
Ssg (till -barn 2): lång(e)barn(s)-släkte(t). zool. fisksläktet Lumpenus Reinh. Nilsson Fauna 4: 189 (1852). —
-FISK. (lång- 1788—1807. långe- 1587—1914) (numera knappast br.) långa; särsk. koll. l. ss. maträtt. HovförtärSthm 1587, s. 52. FoF 1914, s. 25. —
-FISKE. (lång- 1766—1900. långa- 1924. långe- 1845—1923) PH 8: 96 (1766). Bohuslänningarnas långa-fiske. SvD(A) 1924, nr 158, s. 2. —
-KABELJO. kabeljo av långa. PH 10: 363 (1774). Långkabiljå är dyrare och mycket bättre än torskkabiljå. Nilsson Fauna 4: 576 (1855).
B: LÅNGA-FISKARE. SvD(B) 1935, nr 56, s. 4. —
-FISKE, se A.
C: LÅNGE-BARN, -FISK, -FISKE, se A. —
-SLÄKTE(T). zool. fisksläktet Molva Nilss. SkandFisk. 77 (1838).

 

Spalt L 1449 band 16, 1941

Webbansvarig