Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LÅRDING lå3rdiŋ2, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. lord-)
Etymologi
[jfr d. lording; av holl. lording, motsv. nt. lurding, av nt. lurde, garn spunnet av gammalt tågvärk o. d. — Jfr LURENDREJA]
repslag. o. sjöt. smäckert tåg spunnet av två l. flera sammanslagna kabelgarn; vanl. koll. BoupptSthm 1687, s. 439 a. Det .. stående Tågvärket klädes .. med Lårding. Rajalin Skiepzb. 213 (1730). Hägg Flagga 58 (1937).

 

Spalt L 1458 band 16, 1941

Webbansvarig