| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LÅTS lot4s, vard. äv. LÅSS los4, sbst.
(mera tillf.) låtsande, förställning, ”spel”; särsk. dels predikativt, dels i uttr. på låts, på lek, på skämt, utan att mena allvar. När I (jungfrur) ehr mot kärlek härda, / Är thät allvar eller låss? TRudeen Vitt. 219 (1687). Der lektes ibland kurra gömma .. på ”loss”. Cramær Årsrev. 26 (1847). Fantasier och låts. Stiernstedt Liw. 140 (1925).
Spalt L 1491 band 16, 1941