Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÄN, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(lähnn 1689. — i ssgr: len- 1682. länd- 1744. -län 1645—1935. -länd 1790—1828. Se för övr. LÄNSTOL)
Etymologi
[jfr d. læn; efter nt. län(e), len(e), t. lehne, till (stammen i) lehnen (se LÄNA, v.2). Med avs. på formen länd se LÄNSTOL]
(†)
1) arm- l. ryggstöd (på stol, soffa l. dyl.). Stohlar uthan Lähnn. BoupptSthm 24/9 1689. jfr ARM-, RYGG-LÄN.
2) räckvärk, bröstvärn, balustrad; i ssgn BRÖST-LÄND.
Ssgr (till 1): LÄN-BÄNK. [jfr t. lehnbank] (†) bänk med ryggstöd. BoupptSthm 19/8 1682. BoupptRasbo 1744. —
-STOL, se d. o.

 

Spalt L 1623 band 16, 1942

Webbansvarig