Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
-LÄNING ~lä2niŋ l. ~län2iŋ, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
i ssgr betecknande person som bor (hör hemma) i l. härstammar från ett län med motsv. namn vari ingår ordet län; jfr BOHUSLÄNING.
Spalt L 1661 band 16, 1942