Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÄNNING län3iŋ2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(länding 1906. ländning 1824—1873. länning 1872 osv.)
Etymologi
[sv. dial. län(d)ning, f.; jfr isl. lending, f., landning, landningsplats; urspr. vbalsbst. till LÄNDA II 1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) utbyggd landningsplats (med en l. flera bryggor) för rodd- l. segelbåtar; jfr KÅS, sbst.2 Læstadius UppodlLappm. 78 (1824). Fatab. 1939, s. 91. — jfr BÅT-LÄNNING.

 

Spalt L 1670 band 16, 1942

Webbansvarig