| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÄTTA lät3a2, v.3 -ade (Apg. 27: 38 (NT 1526) osv.) ((†) pr. ind. sg. -er Stiernman Com. 1: 417 (1594), SvOrds. A 7 b (1604); pr. ind. sg. pass. -es Brahe Oec. 37 (1581; uppl. 1920). ipf. läthe EkenäsDomb. 1: 105 (1646); lätte RP 7: 223 (1638), Odel Sincl. 17 (1739)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
— jfr FÖRLÄTTA.
a) tr.: göra (ngt) lätt l. lättare; äv. i uttr. lätta på ngt. Verelius 158 (1681). Öfversten jempte regementzofficerarne (måste) .. tillse enär bagaget är lättat att för de siuka må skaffas god förspan. HT 1919, s. 105 (1708). På .. (harnesket) började man nu (dvs. 1623) lätta. Därs. 1922, s. 223. (†) (Holländarna) see os här intheed gärna, vthan altijdh protestera och vndertijden lätta på tungan (dvs. låta tungan löpa?). HB 3: 226 (1644). — särsk.
α) (mindre br.) i uttr. lätta ngt från dess tyngd o. d.; särsk. bildl. Ett qval man lättar / Från halfva tyngden, om man det berättar. Dahlgren Moreto 4 (1873).
β) övergående i bet.: lyfta l. höja (ngt), särsk. om förflyttning ett kortare stycke, (ngt litet) lyfta på (ngt); äv. bildl. HC11H 14: 35 (1660; i bild). (Skytten) Ey gärna vthan winst, sin Bössa, Boga, lättar. Lucidor (SVS) 144 (1671). (Lagerskålar) hvilka lätt kunna uttagas, utan att axeln behöfver borttagas, blott lättas något. TT 1897, M. s. 77. 2NF 25: 963 (1917). särsk.
β’) i uttr. lätta på ngt, (ngt litet) lyfta på ngt. Lärkan, i gräset fördold, nu vaknar och lättar på vingen. Öman LyrBl. 1: 110 (1857). Som svar på hennes nigning hade han lättat på hatten, därefter genast sett bort igen. Hedberg Fria 260 (1933).
γ) sjöt. med avs. på skeppsankare: uppvinda (ankare) från bottnen, så att fartyget kan avsegla; äv. med subj. betecknande fartyg; jfr LÄTT, adj.2 16. (Han) Läthe sine ankar och seglade fort. EkenäsDomb. 1: 105 (1646). Spel för ankarnes lättande arbetas antingen för hand eller för ånga. Engström Skeppsb. 62 (1889). Lang FinlSjör. 2: 79 (1932). särsk. utan obj., ofta övergående i bet.: avsegla. Oscar II 3: 218 (1849, 1889). Tidigt följande morgonen lättade (fartyget) Eugenie. Skogman Eug. 1: 79 (1854). Engström 2Bok 15 (1909).
δ) (†) i uttr. lätta på en dörr o. d., (ngt litet) öppna en dörr o. d., glänta på en dörr. Jag häpnad’ nu långt mer än förr, / Men skräcktes ändock mera, / När Gubben lätte på en dörr / Af klara Silfret skära. Odel Sincl. 17 (1739).
ε) (mindre br.) motsv. LÄTT, adj.2 1 b, med avs. på börda o. d.: göra (börda osv.) lättare; särsk. bildl. Lätta oss thet ook som tin fadher på oss lagdt haffuer. 2Krön. 10: 9 (Bib. 1541). Du arme, kunde jag din börda lätta! Rydberg Dikt. 1: 175 (1877, 1882). särsk. i uttr. lätta på ngt. (Målet för reformarbetet är) att något lätta på en af de bördor, som tyngst tryckt barnen i de finska skolorna. Vasenius RuotsinkAlkKurssi 1: 12 (1891).
ζ) i bildl. anv. av ε; jfr LÄTT, adj.2 1 b slutet: åstadkomma att ngt som tynger l. trycker o. d. blir mindre tungt l. svårt; lindra; äv. med sakligt subj.; äv. utan obj. Så lätta tu nu tins fadhers hårda tienst. 2Krön. 10: 4 (Bib. 1541). Mathematiska uträkningar lätta omaket. Polhem Test. 76 (c. 1745). Jag ber Gud .. derom för at kunna igenom min återkomst lätta min Stackars Systers bekymmer. Leopold (SVS) II. 1: 143 (1782). DN(A) 1934, nr 340, s. 2. särsk.
α’) i uttr. lätta på ngt, lätta ngt, lindra ngt. RP 7: 443 (1639). Olsons hafva duktigt arbete hvilket litet lättar på deras lif. Bremer Brev 4: 331 (1864). SvD(A) 1932, nr 238, s. 16.
β’) göra det lättare l. mindre tryckande l. besvärligt för (ngn l. ngt), befria (ngn l. ngt) från ngt tryckande l. besvärligt; lindra, hjälpa; äv. med anslutning till LÄTT, adj.2 7: trösta, hugna; äv. med obj. betecknande sinne o. d.; äv. refl.; äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Någhor brukar Psalmar .. til at lisa och lätta sigh ther medh. LPetri DialMess. 71 b (1542). En Läne-Banco, som mången Nödstält kunde lijsa och lätta, tå han i sin trång kunde Penningar bekomma på Pant. Risingh KiöpH 116 (1669). Doch är min tanke ei en mö så stänga inne, / At aldrig hon med lek må lätta få sitt sinne. Kolmodin QvSp. 1: 123 (1732). (Jag) känner mig både trött och lättad. Geijer Brev 434 (1845). Johansson SmedBrukspatr. 34 (1933). särsk. i uttr. lätta ngn l. ngt från, äv. på, förr äv. av ngt, befria ngn l. ngt från ngt besvärligt l. tryckande o. d. Thet regimente som i föra .. är skadheligit, huarföre wij och tilförenna lettade eder aff then twngan. G1R 7: 59 (1530). Det blir en alltmera trängande nödvändighet att lätta de centrala gatorna på en del af spårvagnstrafiken. Henriksson Tyskl. 342 (1901). (Soldaterna) suckade liksom lättade från något, som länge besvärat dem. Janson Segr. 200 (1913).
γ’) i utvidgad anv., i uttr. lättad min l. ton, röjande att ngn känner sig lättad. Hedberg Räkn. 239 (1932). Svenska Morgonbladet .. meddelar nu i lättad ton, att (osv.). SvD(A) 1934, nr 130, s. 4.
b) intr., i α äv. refl.: bli lättare, förlora i vikt; äv. med innehållsobj. Barrveden lättar c:a 35 % i vikt första sommaren. Ekman SkogstHb. 10 (1908). Jag har lättat 2 kilo på de sista 14 darna. Östergren (1932). — särsk.
α) (i fackspr.) intr., stundom refl.: höja sig (ngt), lyfta sig; jfr a β. Frykholm Ångm. 206 (1881; refl.). Då ventilerna lätta, nödgas (ångan) söka sig genom skorstenen ut i fria luften. SD(L) 1898, nr 324, s. 2.
β) om fågel l. flygmaskin: höja sig från marken (o. flyga bort); jfr a γ slutet. GHT 1896, nr 266 B, s. 3 (om fågel). VFl. 1912, s. 67 (om flygmaskin).
γ) om börda: bliva lättare; särsk. bildl.; jfr a ε. Den börda, som har legat tyngst över .. (storstädernas invånare), nämligen de höga hyrorna, är på god väg att lätta. SvD(A) 1932, nr 123, s. 4.
δ) i bildl. anv. av γ, om ngt tyngande l. tryckande: bliva mindre tryckande l. besvärlig; äv.: lindras, försvagas, minskas; äv. opers.; jfr a ζ. Smärtan lättar. Sundén (1886). Sedan .. (febern) lättat. Odenius 2Celsus 183 (1906). Arbetslösheten har lättat. SvD(A) 1934, nr 12, s. 5. Det lättar något för stenindustrin. DN(A) 1934, nr 218, s. 22.
a) motsv. LÄTT, adj.2 3 b, med avs. på mark: göra lucker, luckra. Möller (1790). Heinrich (1814, 1828).
α) tr., med avs. på luft, moln o. d.: göra lättare l. klarare; anträffat bl. bildl. Så det lättade luften (då den väntade pinsamma scenen uteblev). Tavaststjerna Inföd. 160 (1887). (Att resa med den älskade) var en idé, som tycktes lätta vissa moln. Strindberg Fagerv. 184 (1902).
β) intr., om luft l. mörker o. d.: bli lättare l. ljusare; om dimma l. moln o. d.: skingras; äv. om vind o. d.: bli lugnare, stillna; avtaga. Himlen har lättat och vinden är god. Sehlstedt 2: 178 (1857, 1862). Slutligen lättade mörkret. Wigström Folkd. 2: 251 (1881). Den .. häftiga snöyran fortfor till mot kvällen, då den lättade. GHT 1897, nr 33 A, s. 3. Regnet lättade, och vi bröto upp. TurÅ 1933, s. 310. särsk. opers.; äv. bildl. Det lättar i vester. Jungberg (1873). PT 1909, nr 82 A, s. 3 (bildl.). Siwertz Sel. 2: 87 (1920).
γ) i pass. med intr. bet., ngn gg refl., = β. Den tryckta atmosferen lättas, då den gjuter sin välgerning öfver de törstande fälten. 2SAH 3: 84 (1807). Molnen hade .. lättat sig, och skuggan föll mindre tät. Topelius Fält. 4: 567 (1864). Det är dock ljuft, o kung, när molnen lättas. Hallström Sagodr. 202 (1910).
3) (föga br.) motsv. LÄTT, adj.2 4: åstadkomma att ngt blir snabbt, sätta fart på (ngt); särsk. med avs. på fot l. steg o. d. Korset tungt som bly, samt hårdt som bara sten, / Giör styfva ryggen miuk, samt lättar tröga ben. Kolmodin QvSp. 2: 190 (1750). Än lättas hennes steg, än bli des fötter tunga. Creutz Vitt. 27 (1761).
a) (föga br.) utöva mindre hårdt tryck på (ngt). Vid början af sluttningen bör pennan tryckas hårdare, och lättas nedåt dalen. Ström Skogsh. 116 (1830; i fråga om kartritning).
c) hippol. motsv. LÄTT, adj.2 5 a: göra (sitsen) lättare. Ju starkare farten är desto mera måste ryttarens tyngdpunkt förläggas framåt d. v. s. sitsen lättas. TIdr. 1895, Julnr s. 16.
a) göra (ngt) lättare gm att (helt l. delvis) tömma det på dess innehåll; äv. (skämts., vard.) i fråga om stöld o. d.; äv. i uttr. lätta på pungen o. d. Som en blixt han edra fickor lättar. Rademine Goethe 29 (1799). Kronan, som .. inte var särdeles hågad att lätta på pungen, svarade .. att (osv.). SvD(A) 1930, nr 123, s. 12. jfr: (†) (Tjuven) hade welat lätta en Hustrus Kiortelsäck ifrån någre Penningar. Weise 170 (1697). särsk.
α) (vard.) i uttr. lätta ngn l. ngt på ngt, narra till sig l. stjäla ngt från ngn l. ur ngt. Blanche Band. 18 (1848). Jag (kan) inte se någon synd i att lätta sådana där rovfåglar på vad de ha skövlat ihop. Högberg Frib. 298 (1910).
β) göra (ett fartyg) lättare gm att lossa last o. dyl. l. kasta lasten över bord; jfr LÄTT, adj.2 6 a. (De) lättadhe .. skepet och kastadhe vth hwete j haffuet. Apg. 27: 38 (NT 1526). Balck Idr. 1: 11 (1886). särsk. i uttr. lätta (ett fartyg) från last o. d. Runeberg 4: 160 (1833). Smith (1917).
γ) (numera knappast br.) i fråga om befriande av kroppen från exkrementer l. urin; i uttr. lätta blåsan l. kroppen l. livet o. d., lätta sig, förr äv. lätta urinen. Nattstol til at lätta lijfwet. Schroderus Comenius 573 (1639). Urinen, den han icke utan största pijna, lätta kunde. Tranæus Medewij 83 (1690). Jag (lät) först Patienten lätta sig. VetAH 1768, s. 230. FinlSvFolkd. I. A 1: 429 (1917).
b) (numera föga br.) refl., om fartyg: gm lossning av last o. d. bliva mindre djupgående. Stiernman Com. 1: 417 (1594). KrigVAT 1846, s. 222.
c) (†) med avs. på hondjur l. kvinna: förlösa (hondjur osv.) från foster; jfr LÄTT, adj.2 6 c. Broocman Hush. 3: 6 (1736). Dalin Hist. 2: 116 (1750). jfr: Ett .. rychte a[tt] syster är öfwerrest hafwande till Stockholm, [att?] lätta sigh. ConsAcAboP 5: 87 (1680).
d) motsv. LÄTT, adj.2 6 f: befria (kroppsdel o. d.) från tyngd l. smärta; lindra, skänka lindring; ofta med saksubj.; äv. utan obj. (Medevivatten) Lättar och rensar bröstet mycket wäl, giör den sega slem och materien tunn. Hiärne Underr. 10 (1702). MoB 2: 182 (1799). Ta dej ett pulver, det lättar alltid lite! Östergren (1932). särsk. i uttr. lätta sitt l. ngns bröst o. d., närmande sig bet.: lätta sitt hjärta (se 6). Nu har jag lätta fått mit ångst beklämde bröst. Hiärne Frih. C 4 a (1743). En suck lättade Petros’ barm. Rydberg Ath. 65 (1859). Wirsén Dikt. 174 (1876).
a) tr., med avs. på persons sinne o. d.: göra lätt l. obekymrad l. frimodig; ofta i uttr. lätta ngns hjärta l. lätta hjärtat o. d.; särsk. i uttr. lätta sitt hjärta l. sitt samvete, skaffa sig lugn o. frid, i sht gm att yppa ngt som man hemlighållit. Letta och förlossa wort samwet. OPetri MenFall K 8 b (1526). Der .. någon menniskia .. finner sigh af synden beswärat, och åstundar sitt hierta lätta genom thes bekennelse, och trösta sigh af aflösningh (så osv.). KOF II. 2: 57 (c. 1655). Meddelandet lättar menniskohjertat. Polyfem III. 5: 1 (1810). Mannens hårdare, af arbete och mödor tröttade lynne skulle af qvinnan mildras och lättas. Schrevelius BWrangelvBrehmer 4 (1810). Med lättadt hjärta lämnade jag Oskar I. De Geer Minn. 1: 150 (1892). Hallström Händ. 64 (1927). särsk.
α) i uttr. lätta ngns l. sitt hjärta l. sitt sinne o. d. från, förr äv. av ngt, befria ngns l. sitt sinne o. d. från ngt bekymmer o. d. Lätta mit hierta aff thenna tunga byrdona. Balck Ridd. H 6 b (1599). Här från förhemligadt kval kan tryggt jag få lätta mitt hjärta. Janzon Prop. 1: 53 (1903).
β) (vard.) i uttr. lätta på ngt, lätta ngt. Vinet är godt och lättar på sinnet. Strindberg HögreR 79 (1899). Bergman LBrenn. 152 (1928).
b) intr., om stämning: bliva mindre tryckt; jfr 2 b β. Efter den lilla historien var det som om stämningen lättat. Rosenius Himmelstr. 250 (1903).
7) (†) motsv. LÄTT, adj.2 9 a, med avs. på förstånd o. d.: åstadkomma att förståndet osv. med mindre svårighet kan fatta l. förstå ngt. Man får .. se huru få söka at lätta et matt förstånd hos et barn. Posten 1769, s. 863.
a) tr.: göra (ngt) mindre svårt l. besvärligt, göra (ngt) lättare att utföra l. värkställa; underlätta, befordra; i sht med sakligt subj. Köphandelen .. blifwer så wijda och anseenlighen aff oss lättadt och vnderstödd. Stiernman Com. 2: 141 (1638). Arbetet (skulle) mycket lättas .. om (osv.). 2RA 1: 635 (1723). Et lindrigt pris lättar afsättningen. Tessin Bref 2: 125 (1754). Invandringen lättades .. genom mer tryggade bosättningsförhållanden i kolonisationslandet. SvGeogrÅb. 1932, s. 212. särsk.
α) (†) i uttr. ngt lättar att kunna göra ngt o. d., ngt gör det lättare att göra ngt osv. Hwalwet som giör Wallgången på det låga Batteriet, som är giordt uthi Facen aff Bastion, .. (skulle) mycket lätta at kunna hålla Grafwen nogh diup. Rålamb 8: 110 (1690).
β) (†) göra det mindre svårt l. besvärligt för (ngn l. ngt). Schück VittA 2: 412 (i handl. fr. 1684). Någon .. machin .. hvarigenom landtmannen uti dess svåra arbete vid tröskningen kunde lättad blifva. 2RARP 2: 369 (1723). En viss ordning och classification, som lättar erinringen att framsöka hvad minnet har i sina gömmor. SvLittFT 1838, sp. 518.
b) (†) refl., opers.: det blir l. går lättare. Nu är det icke blott vi som resa till Dalarna, nu komma Dalarne sjelfva emot oss; så att det lättar sig på allt sätt och vis. Bremer Brev 2: 273 (1842).
a) tr.; särsk. (†) sjöt. motsv. LÄTT, adj.2 14 h: styra (ett fartyg) något undan från vinden, bringa (ett fartyg) att falla (se d. o. VI). Gosselman SNAmer. 2: 11 (1833).
b) intr.: bliva lindrigare, försvagas; jfr 6 b. Hans fruktan lättade så skönt inom honom. Siwertz Varuh. 55 (1926).
LÄTTA PÅ10 4. till 2 b β, om luft o. d.: klarna; om dimma o. d.: skingras; äv. om väder: bliva lugnare l. bättre; äv. opers. Då krutröken vid ett tillfälle lättade på (så osv.). Oscar II IV. 1: 143 (1869, 1890). Sundén (1886). Essén Fob 56 (1919). —
1) till 1 a β, ε: göra (ngt) lättare gm att lyfta på det underifrån; äv. bildl. RP 7: 223 (1638; i bild). (Björn) bar .. (båten) över edet, medan Kalf och Glam-Rake lättade under vid bakstammen. Melin VikSaga 123 (1910). Månsson Rättf. 1: 159 (1916; i bild).
2) till 8 a: göra (ngt) lättare, hjälpa, understödja; göra det lättare för (ngn); numera bl. abs.: hjälpa till (en smula). Om icke Rige och Lijfflandh skulle kone lätta någett under den Rigische garnisonen. AOxenstierna 1: 392 (1622). RARP V. 1: 32 (1652). Sundén (1886). Auerbach (1911). —
1) till 1.
2) till 2.
b) till 2 b.
α) tr., till 2 b α, bildl., med avs. på färg o. d.: göra (färg o. d.) klarare. Färgtonerna (på tavlan) lättades upp. Nordensvan SvK 558 (1892). Kjellin Troili 2: 154 (1917).
β) intr., till 2 b β, om luft: klarna; äv. opers.; äv. bildl. Ändtligen lättade luften upp och klara dagsljuset skimrade fram. Carlén Köpm. 1: 373 (1860). Hur det var så lättade det upp på förmiddagen. VL 1895, nr 209, s. 3. Eklundh Folk 79 (1918; bildl.).
3) till 6.
a) tr., till 6 a, med avs. på person l. persons sinne o. d.; äv. utan obj. Scholander 3: 237 (1851). Man .. söker lätta upp humöret på honom. Kjellin Troili 2: 102 (1917). Bensinen går bra! försökte hustrun lätta upp. Moberg Rosell 138 (1932). särsk. med avs. på stämning l. ton o. d. Du måtte ätit sen middag. — Inte precis, svarade Gabben och försökte lätta upp tonen. Smith Rönnerkr. 261 (1912).
b) (mindre br.) intr., till 6 b, om sinne l. stämning o. d.: bli lättare. (Uppsvenskens sinne) lättar .. upp ofvanför Stehag, där gråstenar och björkar .. erinra om Mälardalen. Strindberg TrOtr. 4: 129 (1897). SvD(A) 1929, nr 230, s. 15.
(1 a β) -INRÄTTNING~020. (i fackspr.) jfr -värk. Säkerhetsventilerna (till ångpanna) skola vara .. försedda med lättinrättning. TT 1895, Allm. s. 133. —
(1 a β) -VÄRK, n. (lätt- 1867 osv. lätte- 1925) (i fackspr.) anordning för höjande l. lyftande av maskindel o. d. JernkA 1867, s. 261. Säkerhetsventil (till ångpanna) skall förses med lättverk. SFS 1915, s. 1456. Erixon SkansenKultH 110 (1925; i kvarn).
B (†): LÄTTE-VÄRK, se A.
1) till 1 a β: anordning för reglerande av avståndet mellan kvarnstenarna, kvarnlätta. Serenius Kkk 4 b (1734). Heinrich (1828).
2) till 5 a β: pråm vari gods intages från ett fartyg, för att detta skall bli mindre djupgående; pråm vari gods föres från l. till fartyg; jfr läktare, sbst.1 Stiernman Riksd. 1403 (1660). Heinrich (1828). —
1) till 1, = lättning 1. Strutsen .. brukar vingarne .. endast til lättelse då han springer. Regnér Begr. 202 (1793; uppl. 1780: blott at lätta sig). särsk. till 1 a ζ, b δ, = lättning 1 e. Kirkernes Prælater .. (hava) sig en stoor deel foretagit ath bettale af samme gälld till Rijksens beste oc menige mans lättilse. Stiernman Riksd. 46 (1526). Florman BrRetzius 22 (1827).
2) till 5 d, = lättning 3 b. Brahe Oec. 19 (1581; uppl. 1920). Åderlåtningen giorde .. en sådan lättelse, att (osv.). Gadelius Tro 1: 88 (i handl. fr. c. 1775). Wåhlin LbLandth. 79 (1804).
3) till 6, = lättning 4. Om en dödelig med sina ljus kunnat intränga i det dunkla tilkommande, så hade utan tvifvel hans sinne känt deraf all lättelse. Dalin Vitt. I. 3: 153 (1743). Tegnér (WB) 5: 278 (c. 1825).
LÄTTNING, sbst.2, r. l. f. (lät- 1640—1789. lätt- 1642 osv.) vbalsbst. till lätta, v.2; jfr lättnad.
1) till 1: minskning i tyngd. SvD(A) 1917, nr 256, s. 9. (†) Mina vundna dukater skulle väl få någon lättning uti så gladt sällskap. Tersmeden Mem. 1: 114 (1733). särsk.
c) sjöt. till 1 a γ, om lättande av skeppsankare; äv.: avseglande. Frick o. Trolle 219 (1872). IdrIMar. 1935, s. 91. särsk. oeg., om förhållandet att flygmaskin höjer sig från marken; jfr lätta, v.2 1 b β. Östergren (1932).
d) (†) till 1 a ε, b γ; bildl.: lindring. VDAkt. 1781, nr 62. En lättning i .. (folkets) bördor. HH XXVII. 2: 217 (1810).
e) (†) till 1 a ζ, b δ, om lindring i ngt tryckande l. tyngande; äv. om minskning av tyngande pålagor o. d. Linc. D 3 a (1640; bet. oviss). RP 9: 266 (1642). 1VittAH 2: 159 (1776). (Konungen) skulle .. försäkra ständerna om all möjlig lättning i bevillningen. Frey 1844, s. 516.
3) (†) till 5.
b) till 5 d, om lindring i plågor l. smärta o. d. Livin Kyrk. 121 (1781). Jag hade .. hufvudvärk, och fastän man satte på mig flera blodiglar, feck jag nästan ingen lättning. BremerBild 16 (1821).
4) (†) till 6, om lindring i bekymmer o. d.; tröst. Möller (1745). Jag kände att mitt hjerta behöfde någon lättning. Granberg Dram. 246 (1811). Broberg VRamel 8 (1812). jfr sinnes-lättning.
5) (†) till 8, om minskning av svårigheter, underlättande av ngt mödosamt o. d.; äv. konkretare. Annerstedt UUH Bih. 4: 64 (1751). Det tjenar .. til mycket lättning vid tilsynen på .. (konsistorienotariernas) upbörd, at (osv.). Wallquist EcclSaml. 1—4: 318 (1790).
-prov. (i fackspr.) till 1 c slutet: prov som anställes för utrönande av flygmaskins förmåga att höja sig från marken. VFl. 1926, s. 23.
-spak, r. l. m. (i fackspr.) till 1 a: spak för reglerande av avståndet mellan kvarnstenarna i en kvarn; jfr lätta, sbst.2 1 c. SvKulturb. 11—12: 164 (1932).
Spalt L 1789 band 16, 1942