läxa | SAOB

Publicerad 1942

LÄXA läk3sa2, v. -ade

Ordformer

((†) pr. ind. sg. pass. -es Juslenius 180 (1745)).

Etymologi

[jfr dan. o. nor. lekse; avledn. av LÄXA, sbst.]

motsv. LÄXA, sbst. 8: förebrå l. banna l. tillrättavisa (ngn); numera bl. i förb. läxa upp (se särsk. förb.). Schultze Ordb. 2542 (c. 1755). Jag skall lexa honom för hans försummelse. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Spak skall han bli, han vaka skall och höra, / I sängen lexas. Hagberg Shaksp. 10: 334 (1850).

Särsk. förb.: LÄXA FÖR. (†) förehålla (ngn ngt) i form av tillrättavisning. ”Hvad jag icke bort och hvad jag borde”, / Det hör jag nu mig läxas för af mången. Böttiger 1: 51 (1856). —

LÄXA TILL. (†) läxa upp (ngn). Schenberg (1739). —

LÄXA UPP10 4 l. OPP4. (vard.) förebrå (ngn), giva (ngn) bannor l. förebråelser, tillrättavisa l. banna (ngn), taga (ngn) i upptuktelse. Brenner Dikt. 1: 256 (1713). Jag borde lexa upp er dugtigt. CVAStrandberg 2: 300 (1860). SvD(A) 1934, nr 208, s. 18.

Spalt L 1806 band 16, 1942

Webbansvarig