Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÖPNA lø3pna2, stundom löp3na2, v. -ade ((†) pr. ind. sg. -er Palmchron SundhSp. 88 (1642)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.).
Ordformer
(lopp- 1800—1834. lup- 1745. löp- c. 1635 osv. löpp- 1807)
Etymologi
[fsv. löpna; inkoativ till LÖPA, v.1 (med formerna lopp-, lup- bildade till p. pf. av detta verb); jfr nor. lopna, upplösas, om sur mjölk: skilja sig i vassla o. tjock mjölk]
1) antaga en fastare (geléartad) konsistens, stelna, tjockna, koagulera.
a) om (produkt av) mjölk (l. grädde), dels i allm.: tjockna, koagulera, skära sig, surna, utfälla ostämne, dels: koagulera (ysta sig, utfälla ost) på grund av tillsättning av mjölksyrebakterier l. löpe (se LÖPE, sbst.3 1); jfr STANNA. Löpnad mjölk. Schroderus Dict. 243 (c. 1635; utan angiven bet.). (Rättikor) komma .. Miölken vthi Magan til at löpna. Palmchron SundhSp. 46 (1642). Lägg .. löpvasla uti (dvs. i mjölken), och lät sachtelig löpna. Oec. 114 (1730). En väl löpnad filbunke. De Geer Hjertkl. 248 (1841). (Om mjölkkärlen icke hållas rena) kommer syra i kärlen, mjölken löpnar och blir oduglig. ArkNorrlHembygdsf. 1924—25, s. 73.
b) (i fackspr., numera föga br.) i annan anv.; särsk. om lösning: stelna (i sht så att den får en halvfast, geléartad form). Gelatina .. kallas en löpnad eller stelnad uplösning af någon mineralisk kropp uti vitriol- eller saltpettersyra. Rinman 1: 591 (1788). Nyss löpnad ägghvita. Strindberg Hafsb. 39 (1890). Om du låter alunlut löpna till sten, skall du (osv.). Dens. HMin. 1: 25 (1905). särsk. (numera knappast br.) om blod: koagulera, levra sig. VeckoskrLäk. 5: 222 (1784). Blodet från fogelembryon saknar första tiden egenskapen att löpna. Hammarsten FysiolK 130 (1883).
2) bringa (ngt) att koagulera l. stelna l. löpna (i bet. 1).
a) motsv. 1 a. Sin ost löpna .. (lapparna) eij med löpe, utan med gäddemage, röding äl(le)r harrmage, h(vil)k(e)n först torkas. Linné Skr. 5: 104 (1732). Broman Männ. 2: 162 (1925). särsk. (mindre br.) i pass. med intr. bet., = 1 a. Palmchron SundhSp. 89 (1642). Juhlin-Dannfelt 56 (1886).
b) (numera föga br.) motsv. 1 b. (Brännvinet) coagulerar och löpnar alla vätskor i kroppen. Linné Diet. 2: 105 (c. 1750). Westerdahl Häls. 241 (1764).
Avledn.: LÖPNING, sbst.2, r. l. f. [möjl. äv. anslutet direkt till löpa, v.1] till 1 a; äv. konkretare. VetAH 1772, s. 54. En olika fast löpning i öfversta ostlagret .. blir alltid följden, då man ej har lock öfver karet. SD(L) 1895, nr 196 B, s. 1.

 

Spalt L 1901 band 16, 1942

Webbansvarig