Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÖSS lös4, sbst.2, r. l. m. ((†) n. SD(L) 1905, nr 82, s. 4); best. -en.
Etymologi
[liksom d. løs, løss, nor. løss, av t. löss, till lösen (se LÖSA)]
geol. stoftfin, gulaktig, bördig jordart (av kvarts- o. fältspats-, vanl. äv. kalkspatspartiklar) i avlagring som avsatts på land av vinden; stundom äv. om liknande jordart i avlagring som avsatts av flodvatten; i sht förekommande i Kina. JernkA 1832, Bih. s. 196. Ramsay GeolGr. 1: 250 (1912).
Ssgr (i allm. geol.): LÖSS-AVLAGRING~020. vanl. konkret. —
-BILDNING. vanl. konkret. —
-DOCKA, r. l. f. [jfr d. løs(s)dukke] kalkkonkretion i lössjord. Nathorst JordH 390 (1890). —
-JORD. —
-LAND. landområde med lössjord. Nathorst JordH 390 (1890). —
-LANDSKAP~02 l. ~20. jfr -land. Nathorst JordH 391 (1890). —
-MÄNNISKA. [de viktigaste hithörande fynden ha anträffats i lössjord] paleont. människa av viss fossil människoras från den paleolitiska tiden (”aurignacrasen”). SvUppslB 2: 793 (1929). Backman MännRas. 116 (1935).

 

Spalt L 1955 band 16, 1942

Webbansvarig