Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MADER ma4der, sbst.1, l. MADUR ma4dur, r. l. m.
Ordformer
(mad(h)er c. 1535—1835. madur 1927)
Etymologi
[isl. maðr, eg.: man; jfr feng. mann, mon i samma anv.]
(numera knappast br.) språkv. namn på m-runan. OPetri 4: 555 (c. 1535). Almqvist SvSpr. 127 (1835). Runan madur. LinkGymnH 352 (1927). — jfr STUP-, TVE-MADER.

 

Spalt M 10 band 16, 1942

Webbansvarig