Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MAFFE maf3e2, l. MAFFEN maf3en2 l. 40, l. MAFFENS maf4ens, äv. 32, i Finl. äv. MAFFIN, oböjl. adj. l. adv. Anm. Formen maffen uppfattas äv. ss. sg. best. av MAFFE, sbst.
Ordformer
(maffe 1906—1936. maffen 1822—1916. maffens 1892—1916. maffin 1855)
Etymologi
[sv. dial. maffe, maffen(s), maffin; möjl. av det fr. uttr. ma foi, min sann (med ä. uttal av fr. -oi; jfr BOETT). Det fr. uttrycket skulle i så fall ha användts framför adj. l. adv. med berömmande innebörd o. sedan kommit att uppfattas ss. ett adj. resp. adv. med dylik innebörd. — Jfr KUCKU-MAFFE(N)]
(i vissa trakter, starkt vard.)
I. adj.: bra, utmärkt, förträfflig; trevlig; ”kul”; bl. i predikativ anv. Jag tycker .. det vore maffen att dansa i qväll. Almqvist Amor. 194 (1822, 1839). Bränvin i kaffe, si det är ändå maffen framför allt. Blanche Posit. 58 (1843). Toini, hon är ändå ”maffin”. Vasenius Top. 3: 510 (i handl. fr. 1855). Lundquist Zola Grus 45 (1892). Östergren (1932).
II. adv.: utmärkt, bra. Då smakar det maffe att komma bort en kväll och smörja sig med julamat igen. Wranér Solglitt. 36 (1906). Östergren (1932).

 

Spalt M 14 band 16, 1942

Webbansvarig