Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MAGD, sbst.1, f.
Ordformer
(magdh)
Etymologi
[fsv. magdh, av mnt. maget l. t. magd; jfr got. magaþs, fht. magad, feng. mægeð, eng. maid; besläktat med MÖ]
(†) tjänstflicka, piga. Skråordn. 268 (1589).

 

Spalt M 22 band 16, 1942

Webbansvarig