Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MAGER ma4ger, m.; best. -n; pl. = (i ä. exempel äv. att hänföra till sg. mag); äv. MAGIER ma4gier, m.; best. -n; pl. =; äv. MAGUS ma4gus, m.; förr äv. MAG, m.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes ordet äv. med lat. böjning, t. ex. Schroderus Os. 1: 367 (1635: vtaff Magis), Rydberg Frib. 60 (1877: magi, nom. pl.).
Ordformer
(mag 1795—1891. -er, sg. 1887 osv. -er, pl. 1635 osv. -ier 1823 (pl.), 1852—1885. -us 1799—1918)
Etymologi
[jfr d. mager, t. magier, eng. magus, fr. mage; av lat. magus, gr. μάγος, av fpers. maguš, fornpersisk präst. — Jfr MAGI, MAGIKER, MAGISK]
medlem av den fornpersiska prästkasten, fornpersisk präst; äv. allmännare, dels om österländsk präst, dels om trollkarl, svartkonstnär, drömtydare. Schroderus Os. 1: 28 (1635). Plotinos (önskade), att kunna besöka .. de Persiske Magerne. Phosph. 1813, s. 229. Den i Apostla-Gerningar omnämnde Simon magiern från Samaria. Rydberg Magi 104 (1865). Virgilius gällde under medeltiden som en mäktig siare och undergörande mager. Gadelius Tro 1: 73 (1912). Karlfeldt FlBell. 128 (1918).
Avledn.: MAGINNA, f. (†) trollkunnig kvinna. Atterbom FB 283 (1818).

 

Spalt M 35 band 16, 1942

Webbansvarig