Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MAGNAT maŋna4t, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. magnat, eng. magnate, fr. maynat; efter mlat. magnates, pl., avledn. av lat. magnus, stor, besläktat med MYCKEN. — Jfr MAGNIFIKAT, sbst.2, MAGNIFIKUS)]
1) storman; rik o. mäktig man, matador, ”kung” (se KONUNG, sbst.1 I 4 b, d); förr särsk. om adelsman (med stora jordagods), jorddrott; numera i sht ss. senare led i ssgr. Fuhrman Alm. 1662, s. 8. Skilj kärnan från sitt skal, Magnaten från sin stjerna. Leopold 2: 157 (1794, 1815). Sammanställningen af .. (adelns privilegier under 1500-talet) gifver en klar bild af den stora myndighet Magnaterne innehade. Nordström Samh. 1: 169 (1839). (Gustav Bonde) är .. filosofen, forskaren, antikvurmen och den akademiske magnaten. 2SvKulturb. 1—2: 42 (1934). SvKyrkH 2: 398 (1941). jfr BÖRS-, INDUSTRI-, JORD-, TRUST-MAGNAT m. fl.
2) [specialfall av 1] medlem av överhuset i Ungern; äv. (i fråga om ä. förh.) om medlem av högadeln (l. riksrådet) i Polen o. i Böhmen. Quennerstedt Bender 64 (i handl. fr. 1713). Pohlska Magnater. PT 1758, nr 41, s. 1. Almquist VärldH 8: 30 (1938).
Ssgr: MAGNAT-FAMILJ. särsk. till 2. NF 2: 57 (1876). —
-HUS(ET). särsk. till 2, om överhuset i Ungern. 2NF 35: 708 (1923). —
(1) -STIPENDIUM. (universitets)stipendium stiftat av enskild donator. Schulzenheim PVetA 1799, s. 19. —
(2) -TAFFEL(N). [jfr t. magnatentafel] (numera mindre br.) = -huset. Frey 1849, s. 332. SAOL (1900).
Avledn.: MAGNATSKAP, n. [jfr t. magnatenschaft]
1) (†) till 1: adlig värdighet; äv. konkret, om adelsklass. Geijer I. 6: 246 (1840).
2) (i fråga om utländska förh.) till 2. Frey 1849, s. 333.

 

Spalt M 47 band 16, 1942

Webbansvarig