| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MAJORITET maj1ωrite4t l. -or- l. -år-, l. 01—, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (†) förhållandet l. egenskapen att vara större än ngt annat. Tecknen, med hvilka Majoriteten > och Minoriteten < utvisas. Mört Weidler 14 (1727).
2) större delen (i allm. mer än hälften) av samtliga ifrågakommande enheter av visst slag (särsk. röster l. röstande vid val l. vid avgörande av beslutsfrågor i en församling), pluralitet, flertal; särsk. dels abstraktare, närmande sig bet.: förhållandet att utgöra flertalet, (röst)övervikt, dels konkretare, om den grupp som bildar flertalet. Vara, komma i majoritet. Partiet har nu, fick genom valet majoritet i andra kammaren. Ha l. få majoritet för ett visst förslag. Förslaget segrade, antogs med stor, knapp, en rösts majoritet. Socialdemokratisk majoritet i riksdagen. Böja sig för majoritetens beslut. Ha en kompakt majoritet emot sig. Sträva efter att alltid tillhöra majoriteten. SP 1792, nr 84, s. 2. Majoriteten af ett Råd förtrycker ofta mer, än den största despot skulle våga. LBÄ 27—28: 43 (1799). De lyckade hoppen (vid backtävlingen) voro i absolut majoritet. SD(L) 1902, nr 138, s. 3; jfr slutet. Man får tänka fritt under förutsättning att man tänker rätt, d. v. s. som majoriteten. Norström NMänn. 40 (1906). De resultat, varpå den stora majoriteten av observationerna uppenbart häntytt. MeddStatMeteorHydrA II. 1: 6 (1923). Majoriteten i aktiebolaget Nya Morgonbladet inköptes av en .. stockholmsfabrikör. Siwertz JoDr. 154 (1928). Majoriteten av mänskligheten är frisk. Hellström Malmros 64 (1931). — jfr AKTIE-, RIKSDAGS-, RÖST-MAJORITET m. fl. — särsk. i vissa uttr. som angiva den (för olika fall varierande) röstövervikt som kräves för att ett förslag skall antagas vid omröstning, ss. enkel majoritet, dels gemensam beteckning för absolut o. relativ majoritet, dels (vanl.) liktydigt med: relativ majoritet; absolut majoritet, omfattande mer än hälften av antalet avgivna röster; relativ majoritet, omfattande flera röster än dem som ngt annat förslag erhållit (utan att utgöra absolut flertal); kvalificerad l. potentierad l. förstärkt l. skärpt majoritet, omfattande en viss, proportionellt, till mer än hälften (vanl. två tredjedelar) fastställd del av antalet avgivna röster; två tredjedelars, tre fjärdedelars, fem sjättedelars majoritet, omfattande två tredjedelar osv. av antalet avgivna röster. VerdS 5: 23 (1888).
3) (†) myndighet, makt; närmande sig bet.: avgörande, bestämmande. Allt (rörande konungens giftermål) har blifvit lämnadt åt konungens majoritet. MoB 9: 70 (1796).
-FÖRTRYCK. utövat av den härskande majoriteten i ett samhälle gentemot minoriteten. Björkman (1889). PT 1905, nr 235 A, s. 2. —
-INNEHAV~002. särsk. ekon. om innehav av majoriteten av aktierna i ett bolag. SvD(A) 1932, nr 94, s. 3. —
-PARTI. (politiskt) parti som har majoriteten i en församling l. i ett samhälle. Fahlbeck Förf. 120 (1904). —
-PRINCIP(EN). princip(en) att avgöra val o. beslutsfrågor gm omröstning, varvid det förslag antages som erhåller de flesta rösterna. BtRiksdP 1904, I. 1., nr 51, s. 22. —
(3) -RÄTT, r. l. m. (†) makt, myndighet, bestämmanderätt. Emedan Erkebiskopen i Lund icke hade någon majoritets- eller primatsrätt öfver Sverige. Brunius Metr. 166 (1836). —
-STÄLLNING. den ställning som ett majoritetsparti innehar i en församling o. d. Sv(D)A 1931, nr 34, s. 4. —
-VAL, n. val som sker med tillämpande av majoritetsprincipen (varvid en relativ l. absolut majoritet ensam besätter samtliga ifrågakommande platser); motsatt: proportionellt val. Grimberg SvH 542 (1909). —
-VILJA, r. l. f. majoritetens vilja l. önskemål med avs. på lösandet av en politisk fråga o. d. (som kommer till uttryck vid allmän omröstning). Bolin Statsl. 2: 400 (1871). —
Spalt M 77 band 16, 1942