Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MAKADAM mak1adam4, r. l. m. (TT 1879, s. 148, osv.), äv. n. (WoJ (1891), Östergren (1932)); best. -en, ss. n. -et.
koll.: krossad sten av 2 à 5 cm i genomskärning som användes i sht för hårdgöring av vägbana; äv. om vägbana som är belagd med sådan sten. OPSturzen-Becker (1858) i Sturzen-Becker 2: 75. Finslagen makadam. SD 1892, nr 255, s. 5. En öppen plats, där en gubbe dagen i ända knackade makadam. Sjödin Undret 11 (1910). Fruktvagnarna passerade så tyst på den uppmjukade makadamen. Lindberg TeatM 322 (1916). Bildmark Entrepr. 67 (1921; vid betongberedning). — jfr CEMENT-, GRANIT-, TEGEL-, VÄG-MAKADAM m. fl.
-KNACKARE. —
B (†): MAKADAMS-VÄG, se A.
Spalt M 85 band 16, 1942