Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MALAKIT mal1aki4t, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(malachit 1730—1915 (: malachitgrönt). malakit 1847 osv. malchit 1650)
Etymologi
[jfr t. malachit, eng. o. fr. malachite, ffr. melochite; av gr. μαλαχίτης, till μαλάχη, kattost; stenens färg erinrar om färgen på kattostens blad]
miner. benämning på ett kopparhaltigt mineral bestående av basiskt kopparkarbonat o. utmärkt gm vacker grön färg; jfr KOPPAR-GRÖNT. Hildebrand MagNat. 99 (1650). Malachiten är allmänt känd för en af de rikaste Koppar-malmer. Engeström PVetA 1774, s. 17. Starck Kemi 131 (1931). — jfr KISEL-MALAKIT. — särsk. övergående i bet.: sådan grön färg som förekommer hos malakit. Hallström ItBr. 15 (1901).
Ssgr (i sht i fackspr.): MALAKIT-ART. ASjögren Min. 185 (1865). —
-BLOCK. JernkA 1894, s. 205. —
-BROSCH. tillvärkad av malakit. —
-GRÖN, sbst. (†) = -grönt. Marklin Illiger 79 (1818). —
-GRÖN, adj. som har samma gröna färg som malakit. Ett malachitgrönt band. NJournD 1855, s. 173. —
-GRÖNT, n. dels om grönt färgämne framställt gm pulverisering av malakit (jfr bärg-grönt 1), dels om ett till anilinfärgerna hörande grönt färgämne. Cleve KemHlex. 363 (1883). SvUppslB (1934). —
-KNAPP, r. l. m. tillvärkad av malakit. NJournD 1855, s. 173. —
-VAS.

 

Spalt M 123 band 16, 1942

Webbansvarig