Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MALEDIA, äv. MALEDIDA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.).
Ordformer
(-di(j)- 1526 (: maledijelse), 1554—1664 (: maledielser). -di(j)d- 1554 (: maledidelse)—1685)
Etymologi
[fsv. maledia; jfr ä. d. maledi(d)e; av mnt. maledi(g)en; av lat. maledicere (se MALEDICERA). — Jfr BENEDIA, FÖRMALEDIA]
(†) nedkalla Guds (l. annan högre makts) straffdom över (ngn), förbanna. Dogh moste T. R. wäl agta sig at ei bruucka maledijdende eller bandsettelses expressioner. Cavallin Herdam. 3: 416 (cit. fr. 1685). — särsk. refl.: (i ed l. bedyrande) nedkalla Guds straff över sig (om man icke talar sant). BtFinlH 3: 305 (1554).
Avledn.: MALEDIELSE, f. (†)
1) ed l. bedyrande (varigm ngn nedkallar Guds straffdom över sig), förbannelse; äv.: svordom. Apg. 29: 14 (NT 1526). (Han) undfår .. them .. med förskreckelige bannor och maledielser aff Predikestolen. HärnösDP 1661, s. 12.
2) tillstånd(et) att vara förbannad l. fördömd; fördömelse. Hon wardt syndenne, dödhenom, och then ewigha maledielse vndergiffuin. OPetri 2Post. 191 a (1530). RARP 9: 367 (1664).
Ssg: maledielse-sång. (†) sång innehållande en förbannelse över ngn. Schroderus Liv. 402 (1626).

 

Spalt M 125 band 16, 1942

Webbansvarig